Bad hair day...

Vem? Jag? ;-)

image150

Min lugg lever ett eget liv mina vänner. Och den är väldigt inspirerad av Den Där Mary. Jag ser...intressant ut. Fast jag har inte så bitter uppsyn som den där kissen. Jag är på väldigt bra humör. Det blir väl så när det första man ser när man vaknar är det sötaste i världen. Kan inte göra annat än att bara le och spinna.

Skulle gått upp vid halv nio och packat men jag har för dålig självdisciplin så jag sov till 10 istället. Börjar jobba om ungefär en timme så jag ska väl upp och äta frukost. Har ont i magen idag också så jag har inte så stor aptit men jag vet ju att det inte blir bättre av att låta bli att äta.

Men mitt första mission blir attf å ner luggen. Lättare sagt än gjort kan jag lova ;)

Storspelarn

Yepp that's me. Har börjat spela på hästar. Okej det är väl en smärre överdrift, men jag har spelat på hästar för första, och mest troligt sista, gången i mitt eländiga liv. Köpte en andel i fredags. En till mig och en till mamma. Inte för att jag kan någonting om varken trav eller galopp eller något som har med dom där illaluktande djuren att göra men jag köpte ändå. Loppen är klara och det blev tydligen lite vinst men jag kunde inte hämta ut den idag för ag började för sent. Men det var bara typ så att man fick tillbaka det andelen hade kostat.
Men som sagt var, första och sista gången. Jag har aldrig någonsin vunnit något i hela mitt liv så jag är ju inte direkt en turmänniska. Fast mitt lag vann luftgitarr-tävlingen på judo-lägret när jag var typ 8. Det hade dock inget med tur att göra utan vår enorma skicklighet ;)



Just det, det här har jag tänkt skriva om i en vecka men glömt bort hela tiden. Det var en så sjukt söt unge inne på jobbet förra lördagen. Hon var väl 8-9 och skulle köpa lördagsgodis. Plockade lite lösviktsgodis och kom efter ett tag fram till kassan för att fråga vad det hon hade tagit skulle kosta. Vägde det och sa att det blev typ 12 kr. Hon blev jätteglad för hon hade ju 25 så hon kunde ju köpa massa mer. Det var verkligen tydligt att hon hade längtat  hela veckan efter lördagsgodiset. Hon skuttade iväg och gick omkring och rekade godishyllorna lite. Efter att tag kom hon tillbaka och frågade om vi hade något för 3 kronor. Kollade runt lite och såg att vi inte hade något. Sen hittade jag lite klubbor och bestämde att dom skulle kosta 1 kr styck.
Hon skiner upp som en sl och säger "vad bra jag tänkte nämligen köpa mer lösviksgodis först men sen såg jag att ni hade såna här lakritspipor  och så tänkte jag att jag skulle köpa dem till mamma för hon brukar alltid köpa såna när hon är här och då hade jag tre kronor kvar sen och jag ville inte ha mer lösviktsgodis så då undrade jag om ni hade något för tre kronor för då kan jag köpa piporna till mamma som hon tycker så mycket om"
Jepp, hon sa allt i en mening, utan att andas och dessutom kunde hon inte riktigt säga r. Eftersom klubborna
stod ganska högt upp så sa jag att jag kunde ta ned dem så att hon lättare kom åt. Så otroligt tacksam tjej. Hon blev verkligen jätteglad. Ett nytt djupt andetag och så fortsatte hon "ja tack det får du gärna göra för jag är inte så lång än och så vill jag gärna få tag i den där blåa som ligger en bit in för jag tänkte nämligen ta två gröna och en blå för det är mina favoritfärger så dom är nog godast i och för sig skulle det gå bra med bara gröna för det är min bästa favoritfärg men tack för hjälpen för nu når jag den blå också och jag har blåa ögon och det är min andra favoritfärg så jag vill gärna ha en sån med."
Var kanske inte exakt dom orden hon sa men det var väldigt snarlikt. Jag blev helt betagen. Så överlycklig över sitt lördagsgodis och så tänker hon ändå på sin mamma och köper laktritspipor till henne.
Det är rätt gulligt det måste ni hålla med om?

Någon som inte var gullig var äcklet som var inne på jobbet idag. Så obehaglig på alla sätt. Fick faktiskt be honom att gå till slut och hans kompis som var riktigt besvärad över hur han betedde sig fick typ ta honom i armen och leda ut honom. Var pepparspray olagligt sa ni? Vilka dumheter ;-)

Nu ska jag sova. Det är en dag imorgon också. Eller idag. ja, det kommer ju troligtvis en dag i morgon också men vi börjar fokusera på idag så tar vi resten som dom kommer ;)

Lite mer svammel

Nu har jag ätit kaksmet igen. Muffinsarna är klara men jag är lite fundersam men det var jag ju sist med. Vi får ju hur om är när dom har svalnat lite. Bäst för dom att dom är jävligt goda.
Jag funderar på om jag ska variera mig lite och frångå muffins en stund. Finns ju mycket goda kakor man kan göra också för att inte tala om matbröd. Eller så bakar jag helt enkelt kanelbullar. Det var länge sedan jag gjorde det.
Eller så koncentrerar jag mig på att bli klar med allt inför flytten först, så bakar jag sen när allt är klart med den. Fast det är klart att det är ju väldigt gott med smet....
Smek råkade jag skriva först, och det är ju inte heller fy skam ^^

Jag har för mycket kakor hemma. Kan inte äta allt själv. Om någon vill att jag göder dem så ställer jag gärna upp ;)
Har fortfarande typ 146 muffinsrecept i boken jag inte har provat än, och det blir mycket godis för den här lilla magen.

Yay för mig jag fick en tjejskjorta på jobbet idag. Strl small i herrstorlek är alldeles för stort för en liten historia som mig. Iofs är det jättemysigt att krypa in i alldeles för stora saker ibland. Men då tänker jag väl främst på en stor varm morgonrock efter en dusch eller en tjock mysig tröja när man är lite frusen. Inte en skjorta som når en ner till knäna som man måste ha instoppad och som åker upp varje gång man måste sätta upp nya trisslotter. Och det mina vänner är ofta. Geez vad folk köper lotter. Minsann.

Nu har jag ont i magen av kaksmeten. Dumma dumma Kisseh att du aldrig lär dig ;-)


Diverse svammel

Så utomordentligt underhållande att min chef var 20 minuter sen i morse. Det är lugnt, jag är ju som bekant en morgonmänniska av naturen så jag hade gått upp kvart över fem även om jag inte skulle öppna idag. Jo men det är säkert. Bombis.
Fast nu var det inte så tungt att vakna i morse i alla fall för jag hade vaknat redan vid fyra och efter det kunde jag inte riktigt somna om. Så jag slipper köpa en ny mobil ;)

Är trött i kroppen men på bra humör. Ska packa och packa och baka lite och sen är det träning. Provgradering för mina nybörjare. Det kommer nog kännas intressant för dem som är där typ var fjärde gång...
Men det ger sig ikväll. Så är det dags för nya tag för mig ikväll. Har varit så ofokuserad senaste tiden, vet inte om det också har med blodet att göra. Kroppen tar slut så fort och då är det svårt att vara koncentrerad. Men jag har inte råd att kasta bort träningarna så nu får det bli ändring. Baske mig :D

Nu ska jag packa. Okej då, sova en halvtimme sen packa. Kanske sova en halvtimme och en ligga och dra mig tio minuter. Kanske 15 ;)
image149

Hehe, sådär somnade jag alltid när jag var liten. La typ huudet i tallriken och sov en sväng. Fast jag var inte lika söt som kissen här

Älskade du

Saknar så många så väldigt mycket just nu. Ibland vill jag inte bo här. Jag har nästan alla dem jag älskar 60 mil eller mer ifrån mig. Men skulle jag flytta skulle ju dom jag älskar som jag har hos mig nu hamna lika långt bort. Mest av allt saknar jag morfar nu. Vill berätta för honom om mitt nya jobb och att jag har fått lägenhet. Har inte riktigt förstått att han är borta förrän nu och nu saknar jag honom så att det värker i hela kroppen. Allting påminner om honom. Och han var så söt morfar. Så himla söt. Till och med på slutet när han var så matt att han knappt orkade dricka så låg han och skämtade med oss och försökte få oss på bra humör. Och han låg hela tiden och pratade om mormor och om hur mycket han älskade henne. Tänk er det. 61 år hade dom varit gifta i år och han var fortfarande kär i henne. Och hon var kär i honom.
Herregud, jag måste sluta lyssna på Kjellvander. Blir å jävla gråtmild av den här musiken. Det är faktiskt lite för emo att ligga här och grina.

Har drömt en massa mardrömmar de senaste dagarna. Har inte drömt massa sjuka drömmar som man kan göra ibland utan mer om saker om faktiskt kan hända. Vill inte somna för drömmarna är så verkliga att jag kan vakna mitt i natten och undra om det faktiskt har hänt på riktigt. Men jag har också drömt om morfar. Det var en konstig men fin dröm. Det var ett par år fram i tiden, och jag hade barn och både mormor och morfar levde fortfarande. Men dom var mycket yngre, dom var som när jag var liten. Och dom såg så lyckliga ut båda två, och jag var så lycklig för att jag visste att mitt barn skulle bli lika älskat av dom som jag har varit.
Som sagt var en konstig dröm, men det är en vacker tanke och en skön omväxling bland mardrömmarna.

Jag vet, attitydförändring. Men tidigare idag var jag bara less på ett väldigt okonstruktivt sätt. Nu är jag ledsen för att jag saknar någon jag älskade väldigt mycket. Och det får man faktiskt lov att vara. Läste morfars dödsannons för första gången idag. Det var skönt för så släppte allt som jag har hållt inom mig. Det var en så fin text av Pär Lagerkvist i den. Så väldigt passande så jag tänkte avsluta med den.

Kärlekens visa har inga ord,
nynnar som vinden i träden
Svävar lätt över blommande jord,
leker i sommarsäden
Ingen hör den mera än vi,
du och jag vid din sida
För det är oss den sjunger i
sin sång över jorden vida


Handlingsförlamad?

Det är en sån där dag idag då allt känns tungt. Har packat nu på förmiddagen men jag blir helt matt och måste sätta mig ner efter ett tag. Så kan jag tro att jag har suttit i nåra minuter och kollar på klockan och ser att det har gått en kvart. Tror att det är dags att kolla järnvärdet igen så att det inte har stigit. Den här mattetskänslan som man får när det är för högt är svår att ta miste på. Blir tungt att andas även efter en jättelätt ansträngning, kroppen känns 20 kilo tyngre och ibland måste jag som sagt var bara sätta mig ner för att krppen inte vill längre. Sen sover dåligt och drömmer mardrömmar nästan varje natt. Men det har nog med annat att göra. Skulle kollat värderna för ett tag sen men det var så mycket med morfarns begravning och allt.

Ja just det, begravning. Kul att det inte blir någon d-kurs nu i helgen som vi hade bestämt sedan någon månad tillbaka. Jag sa ju nej till att sjunga på min styvfarfars begravning för att kunna gå på den. Det känns inte alls surt. Var inte alls så att min faster blev jätteledsen när jag var tvungen att säga nej eller så.

Nej det här håller inte, dags för en attitydskiftning. Självömkan är svaghet. Jag drar och springer tills jag spyr så känns det bättre sen. Okej då inte tills jag spyr men ont ska det göra. Det finns inget som inte lite träning kan lösa :)

Så jävla Clint Eastwood

Ligger här och tuggar på en tandpetare. Så jävla manligt. Vet iofs inte vad han tuggar på. Är det en tändsticka, grässtrå, salta pinnar? ;)
Den mest uppenbara skillnaden mellan mig och Clint Eastwood är dock ändå att jag är så sjukt töntig. Okej, det finns väl kanske ett par saker som är lite mer uppenbara. Han har till exempel snopp. Det har inte jag (för er som tvivlade). Därutöver så är han snuskigt rik, jävligt amerikansk och väldigt känd. Och gråhårig.
Men utöver det så är det väl det att han är så bad ass och jag är raka motsatsen som är största skillnaden. Jag är good ass. Eller nice ass ;)
Haha, jag är lame ass.
Ja, det jag skulle komma fram till var i alla fall att jag hade väldigt roligt på min egen bekostnad igår. Fan vad jag skrattade åt mig själv. Dom som känner mig vet ju att jag är en fumlig och klantig flicka. Slår huvudet i saker i tid och otid gör jag till exempel. Går in i saker, snubblar, vinglar och är allmänt kufisk. Igår när jag kom hem från jobbet skulle jag ta av mig jobbkläderna, för dom är ju inte så snygga att jag vill gå omkring med dem hemma. Vill väl kanske inte gå omkring med dem på jobbet heller men vad gör man?
Satte mig i alla fall ner på sängen och tog av mig byxorna (jag lyckades för övrigt att få "byxorna" til muxarna". Arbetsskada?)
Därefter ska jag ta av mig skjortan. Jag är ju en lat människa så jag orkade ju såklart inte knäppa upp mer än en knapp och drog den sedan över huvudet. Skulle visst knäppt upp två tror jag för den fastnade ju när jag skule dra den över huvudet. Så där satt jag alltså i bara underkläderna, fast med en skjorta som hade fastnat halvvägs upp över huvudet. Kunde inte dra ned den, och hade för mycket panik föratt tänka på att knäppa upp en till knapp. Glasögonen hade jag naturligvis inte heller tagit av mig så dom satt vi det här laget intrasslade i min lugg och det var ett äventyr i sig att få loss dem därifrån.
Det enda jag kunde tänka på var hur jävla roligt det måste se ut. Satt där och flaxade som en sakdeskjuten fågel och det tog sägert 30 sekundr innan jag tog mig för att knäppa upp den lite till.
Det hela såg ut ungefär så här. Mad paint skills.

image147

Sen blev jag generad. Det är också typiskt mig. Det var ju bara jag där men jag belv ändå så generad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Det hela var så mycket mer komiskt när man var med. Jag satt i alla fall och skrattade i flera minuter. Men det är jag det och jag är ju erkänt dum i huvudet. Men jag intalar mig att det är på ett charmigt sätt. Märk väl att jag faktiskt fortfarande hade strumporna på mig, och det är så fult så det gjorde mig ännu mer generad. Och då skrattade jag ännu mer.

Sen bakade jag mer muffins, och det här blev faktiskt det godaste jag någonsin hade bakat. Satan i gatan var saftiga och goda och underbara dom var. Tänkte ge bort dem först men jag tror att jag ska behålla dem. Åt tre på raken förut. Mums :D

Ska dock spara några för ikväll är det provgradering och jag känner på mig att jag kommer vara tvungen att tröstäta lite efter den. Det gäller ju vara förutseende. Inte förutseende så att man tränar tillräkligt mycket inför graderingen, utan förutseende så att man kan tröstäta sen när det går dåligt. Det är vad jag kallar framförhållning ;)

Fika fika

Sitter här på jobbet och mumsar lite på min sista chokladmuffin. Jag är så lycklig för att jag tog med den. Har varit smått galet idag då jag länge satt ensam på åf och tc. KUL!
Dessutom har jag mensverken från hell. Okej alla är därifrån men denna gång är det från den allra djupaste avgrunden. Jag kan inte beskriva vilken handikappande känsla det är. Det gör ont att sitta, det gör ont att ligga, det gör ont att stå och att gå och ja fan allt. Jag blir less. Jag måste äta mer muffin.

Och imorgon då? Jomen då börjar man klockan 08.00 minsann och skall sitta ensam på sagda uppdrag även då. Varför? Nej jag måste fan gå och fixa det här. Säga att det inte går. Ska kunna träna på dagen också och jobba kvällspasset på Shell, kommer inte palla. 
Fast det är bra 2-3 timmar , tills det kommer in flera. Det löser sig. Bara jag ser till att vakna så går det säkert bra.

Och för övrigt så stämmer inte rubriken för på fikan var jag tvungen att gå till tlc och hjälpa till att hitta folk.

Camilla, this one's for you my love ;)

image146

Whoop di doodle do

Hände en liten olycka ute i dojon i torsdags. You might be surprised to find out that it was Camilla who was responsible for this.
Fick för övrigt höra att jag hade en sån snits med korven idag. Förklarade att jag inte hade fått in vanan ännu men jag var tydligen en naturbegåvning. Han må ha fixat jobbet åt mig men han är en smutsig smutsig karl. Jag lade fram min tes om att det där är något som kom med bältet eftersom det finns fler herrar med den färgen som inte är helt rumsrena.

image143

Imorgon jobbar jag 9-14 på tradde och sen ska jag baka så in i norden. Småkakor blir det imorgon, och mer muffins på måndag eller kanske tisdag förmiddag. Dom skall ätas färska. Honungsmuffins är nästa projekt. Har även ett recept på papayamuffins som låter väldigt spännande. Någon som vill ha muffins så säg till. Jag har så att det räcker och blir över. Jag undrar om denna plötsliga bakningsmani börjar tangera

Min Lage är en så söt liten kisse. Märkte idag att han älskar ärtor. Blir som helt tokig. Älska att han ser så fruktansvärt efterbliven ut här också. Bebis! Hur ska jag klara mig utan honom när jag flyttar?
Ja just det! Jag köpte lägenheten. Flyttar in 2/5. Ska bli väldigt, väldigt nice. Men ack så tråkigt det kommer bli när mamma flyttar til Stockholm och Katta flyttar till Uppsala. Jag kommer bli så ensammen när alla försvinner.

image145

Nu ska jag väl ta och slagga lite så att jag orkar med att jobba imorgon. Tur att det finns så mycket trevligt att se fram emot när det känns lite tungt på jobbet. Och FYI så råkade jag först skriva "ska väl ta och sagga nu", lite komiskt med tanke på bilden...
Jepp, jag har humor som en femtonårig kille. And I'm damn proud of it ;-)

Have you seen the muffin man?

Det kan hända att jag bakade ännu ett gäng muffins ikväll. Eventuellt. Det kan också hända att jag hade i ungefär 100 gram mer choklad (100 gram mer kärlek ^^) än vad det skulle vara enligt receptet. Kan också hända att jag har ätit jättemycket kaksmet ikväll också. Det kan hända att det är så. Mer säger jag inte.

image141


Hur tänker man när man sätter den här bilden på en förpackning? Den är hur äcklig som helst

image142

Jobbade en sväng ikväll. Det är nice som fan, får träffa så mycket lustiga människor. Var inne en kille som skulle köpa cigg. Såg ganska ung ut så jag bad om leg varpå han säger "tror du inte att jag har åldern inne?"
"Man kan ju aldrig vara nog försiktig" blir mitt svar och jag får hans id och han slänger ur sig "säg som det är. Du vill bara se vad jag heter så att du kan ta reda på mitt nummer och börja ragga på mig"
"Jo naturligtvis är det så" säger jag. "men det förstår du ju att jag inte kan erkänna"
När han ska betala så gick det inte så bra för honom när han skulle ta fram pengarna så jag mobbade honom lite och erbjöd mig att hjälpa honom att räkna till fyra eftersom det inte gick så bra. "Jaså minsann" säger han då "du jobbar så du. Skrattar åt dina kunder"
Jag förklarar  att det inte är åt alla jag skrattar utan bara när dom förtjänar det. Berättar även sen att det är en del av min plan när jag ska ragga på honom. Att först knäcka honom och sedan erbjuda en axel att gråta ut på.

Kom även in en trevlig norrman idag som inte hade någonstans att bo. Han skulle bo på jamtlis vandrarhem men det var stängt. Han undrade om jag visste något hotell i närheten. Ringde till syrrans jobb och kollade men dom hade proppfullt. Ringde då istället till hotell Emma som precis hade fått en avbokning. Kollade om han ville ha rummet och bokade åt honom och fixade garageplats. Tog fram en karta och visade hur han skulle ta sig dit. Det hela slutade med att jag fick 50 kronor i dricks av honom ^^
Jag blev jätteförvånad, och väldigt glad. Är inte direkt ett jobb som brukar generera så mycket dricks.

Får jobba några timmar imorgon också, var en tjej som skulle till Vemdalen. Yay för det. Yay för Ola som ordnade jobb åt mig. Borde baka muffins till honom.
Och jag kan baka annat än chokladmuffins, det är bara det att choklad är så fruktansvärt gott. Faktum är att jag har en bok med över 70 muffinsrecept men jag mår lite dåligt för jag kan ju inte baka alla för då skulle jag bli en tjockis. Funderar på att baka några och ta med till jobbet. Finns även massa matmuffins i den som låter spännande. Får bjuda på såna när jag har inflyttningsmiddag i min lägenhet. Ska bara vinna budgivningen först ;)
Ah, jag vet! Instruktörskurs nästa helg. Ska baka muffins och ta med då. Pax att göda mina vänner.

Nu ska jag sova och drömma om skogspromenader och vackra blommor. Och choklad.
Sov sött

Kakbak och smetklet.

Har idag lagt bud på en lägenhet vid Blå Center. 2 r.o.k på 57 kvadrat. Ändå rätt sjysst att bo där uppe. Tar inte så lång tid att gå ner på stan och det är bra förbindelser. Nära till Ica, så om jag får ett infall och måste impulsbaka något så går det snabbt att fixa biffen. Eller baka kakan ;)
Apropå kakor så bakade jag muffins ikväll. Stora, saftiga chokladmuffins med bitar av mörk choklad i. Åt i vanlig ordning upp hälften av smeten, men det är ju det som är poängen med att baka.
Sen är det ju så att vissa saker helt enkelt är för underbara för att man ska kunna motstå dem. och ska man vara ärlig så är det ju ändå så att man inte det heller.

Nu har jag gett min fot en deadline. Den har till imorgon klockan 12.40 på sig att läka. Annars får den spö.
Ska ju jobba imorgon kväll. Det kan bli lite jobbigt om den ska hålla på att jävlas så här mycket med mig. Fast jag märkte i helgen att det är rätt lugnt medan jag jobbar, för då har jag något att göra hela tiden. Det är på vägen hem som den inser att jag inte har något annat att fokusera på än att det gör massa ont.
Ja, min fot är min nemisis. Den styrs av egna tankar och är väldigt självdestruktiv. Detta skulle inte vara ett problem om det inte vore för att det är jag som får ta smällen för denna destruktivitet.

Jag är nog också lite självdestruktiv. Varför sover jag inte nu? Jag har ju bäddat ner mig jättemysigt i nytvättade lakan och nytvättat nattlinne och allt luktar underbart. Har tagit på mig raggsockor på dom evigt kalla fossingarna, så dom börjar uppnå en någorlunda hygglig temperatur. Fast jag kanske ska straffa den onda foten och ta av den raggsockan. Så får den se hur varmt och mysigt den andra foten har det och då slutar den att göra ont och ber om ursäkt. Jag är ju ändå en väldigt medgörlig människa. Slutar den bara upp med detta nonsens och ber om ursäkt så stryker vi ett streck över hela den här historien och går vidare i livet. Går vidare. Fattar ni? Heh. Fan vad jag är dålig. Det måste bero på att jag har ätit för lite kaksmet.

Smetklet låter för övrigt jätteäckligt. Men det var en smet och den var kletig. Och god.

Nu ska jag borra ner min lilla näsa i dom här underbart doftande kuddarna och försöka sova. Satan vad jag älskar en nybäddad säng. Det är så jäkla fullkomligt. Nästan så att det är synd att lägga sig i den för att man kommer förstöra perfektionen. Fast man kan ju inte låta bli utan kryper ner under täcket och omsluts av värme och mjukhet och äppelblom. Och håret är nytvättat och mjukt och böljar över kudden. Nattlinnet känns mjukt och lätt mot huden som luktar passionsfrukt efter kroppslotionen från body shop. Man är så nära himmelriket att det enda som kan göra att man tar sig de sista stegen upp vore om en av guds änglar själv kom och lade sig bredvid en.
Ja, jag har en osund relation till nybäddade sängar. Men allt är så rent och oförstört.


image140

Ny approach 2.0

Satt och skrev lite igår kväll men bloggen bestämde sig för att den inte ville bara med längre så jag fick vackert låta bli att posta det. Var lite less efter att ha jobbat på tradde, men bestämde mig för att det var onödigt att sitta och klaga på allt och alla för den sakens skull. Dels ointressant att läsa, och dels tjänar det inte något till. Bättre då att tänka på det och dem som gör mig glad.

Det finns ju faktiskt väldigt mycket att vara glad för. Choklad till exempel. Choklad är kärlek. Inte den bästa kärleken, men ändå kärlek. Speciellt Snickers. Det är kärlek. Speciellt den Snickers jag åt i torsdags. Har aldrig smakat så bra.
Så är det ju faktiskt så att sommaren är på väg nu. Då kan man ju inte vara ledsen. Det var någon elaking som ljög ihop att det skulle snöa i helgen men det tänker jag inte tro på. Okej det var definitivt ingen elaking men jag tänker i alla fall inte tro på det.
Fan vad jag längtar tills det blir så där jobbigt varmt att man verkligen håller på att dö. Då man bara måste dricka vatten hela tiden och man ångrar att man sminkade sig på morgonen eftersom det känns som att hela skiten håller på att rinna ner i urringningen för att sedan samlas i en lite färgglad pöl i naveln. Då huden trots tåligt motstånd äntligen uppnår en mörkare nyans av vit och man till och med får en liten fräken eller två. Dock brukar mina hamna på axlarna men hey, en fräken är ändå en fräken. Börjar komma in i sommarstämning nu, och det är bara April. Men sommarstämning är ett trevligt sinnestillstånd så det är bara att tacka och ta emot.

Sen så har jag ju till och med lite tur i oturen och det ska man verkligen inte klaga på. Kan vara väldigt bra och värdefullt. Min fot har ju börjat göra fördjävla ont sen i torsdags. Vet inte varför och det gör nog inte den heller. Jag tror att jag har gått i för lite klackar helt enkelt. Det är det mest logiska. Var hur som haver helt förkrossad först för jag trodde att jag inte skulle kunna träna på några veckor eller i alla fall vara tvungen att träna mycket mindre. Då kom jag på den geniala idén att prova lite spinning istället för löpning. Kör på dom mobbade cyklarna för då blir det nästan ingen belastning alls där jag har ont. Funkar rätt bra. Kör på intervallträning för att det ska bli så jobbigt och roligt som möjligt. Dessutom upptäckte jag i lördags när jag var och körde lite jutsu med Camilla att även det går bra så det här ska nog ordna sig galant.

Var på Nordea idag och pratade bostadslån. Trffade en väldigt trevlig man med liten kulmage och snälla ögon. Fick lånelöftet på en gång och mycket bättre deal över lag med dem så nu ska jag ringa Swedbank och se hur gärna dom vill ha kvar mig son kund. Sneeeeaky me, yeees ;)
Känns i alla fall bra att jag har ett lånelöfte så att jag kan lägga bud om jag hittar någonting jag vill ha.

Nu har jag tvättstugan so off I go.

Förvrängd vecka

Det är måndag idag, inte söndag. Igår var det söndag. Jag förstår inte varför alla skall envisas med att det är söndag idag. Jag hatar när dagarna känns som fel dagar. Idag har det känts som måndag hela dagen och jag har gång på gång blivit på gott humör för att jag tänkt att det är tisdag imorgon och träning. Det som gör det hela ännu mer frustrerade är att jag trots allt ändå är en gudinna viket gör mig mer eller mindre omnipotent, men ändå så fattar inte alla vanliga dödliga att det är måndag idag. Jag säger att det är måndag.
Jag tror dock att jag har klurat ut problemet. Skall man gå efter en annan vis människas tes så får ju gudar sin makt efter hur många troende de har. Mitt problem är att jag inte har en tillräkligt stor skara troende. Faktum är att den för närvarande ligger på noll eftersom det vore fusk att räkna sig själv. Det är som om man skulle få rösta på sitt eget land i melodifestivalen.
Min plan är alltså att just du som läser detta nu skall inse min fullkomlighet och sedan gå ut och predika min lära. Eller jag har väl inte direkt någon lära heller, jag vill bara att allt ska gå så smidigt som möjligt och att alla idioter ska lämna mig i fred. Det kanske är svårt att omvända de otrogna med detta budord, men locka då med choklad. Jag är gudninnan över choklad. Let's face it, choklad är det enda vi faktiskt behöver här i livet.
Så ge er nu ut i världen och sprid mitt budskap (okej jag vet att jag är lite luddig på vad mitt budskap faktiskt är, men freestyla lite. Anpassa det efter personen du försöker omvända så att du tror att det passa denne, och är han/hon svårövertalad så börja prata om choklad.
Gör detta och min makt kommer växa.

Storhetsvansinne? Vem sa det?
image139

Ja kära någon tänk vad mycket skit man kan snacka när man är uttråkad. Tur att dom enda arma krakarna som läser den här skiten är människor som redan vet om att jag är en dryg människa med dålig humor. Yeees. I'm talking about you.

Anledningen till att det är så viktigt att det är måndag idag och inte söndag är att om det vore det, då skulle jag redan ha jobbat på tradde. Då skulle jag ha överlevt det eviga mörkret och tagit mig ut på andra sidan. Men icke. Jag måste dit imorgon, vare sig jag vill eller inte. Och tro mig, jag vill verkligen inte.
Imorgon släcks det analoga nätet i etapp 4. (det är 4 va?)
Misär.

Nu måste jag posta det där, för annars blir klockan över midnatt och det blir faktiskt måndag och så jobbigt att formulera om hela inlägget. Jag skriver imorgon om jag inte tar livet a mig genom att hänga mig i bandet til mit passérkort.

Adjö lycka

Idag gick jag tillbaka till Tradde som bestämt. Lämnade min livsglädje vid dörren och klev in. Kände hur järnbandet spändes åt runt bröstet så fort jag närmade mig tlc för att boka pass. Svårt att andas. Knack knack och några sekunders väntan. Inget "kom in" hörs från andra sidan. Det är nog ingen där tänker jag hoppfullt. Ett tecken på att jag aldrig någonsin ska gå tillbaka. Men jag glömde i min idioti att tlc aldrig sover. Det är alltid någon där. Till och med efter 20 när det inte ska vara några där.
Ska jobba lördag, men jag har bestämt mig för att gå tillbaka imorgon och informera om att det tänker jag inte alls göra. Jobbar från måndag i stället. Jag och Camilla har köpt varsin fin sommarklänning och det ska bli varmt i helgen. Jag skall banne mig ha min då, även om det blåser och stormar.

Har så svårt att bestämma mig för vad jag ska gör nu. Lite existentiell ångest som kommer och sparkar mig i röven så fort jag känner att allt kanske ordnar upp sig till det bästa om jag bara har lite tålamod. Tålamod ja. Men jag vill inte sitta och vänta på bättre tider. Jag tror inte riktigt på det där med "good things come to those who wait". Jag är mer en good-things-come-to-those-who-make-them-happen-tjej. Hur blir det då med sådant man inte riktigt kan påverka? Jag har inte riktigt klurat ut just den biten än men det ger sig.

Usch, en del av mig vill så gärna härifrån så att jag inte vet vad jag ska göra och en annan del kan inte tänka sig att flytta hårifrån.
Jag måste skaffa ett nytt jobb. Har slängt iväg en massa intresseanmälningar men problemet är att det är få ställen som faktiskt anställer nu. Hela mitt jävla liv är en intreseanmälan.

Yep, it's one of those days today. Ledsen men man kan inte alltid vara glad. Eller jag kan inte alltid det i alla fall
image138

Har i alla fall haft en trevlig dag idag. Fikade med Camilla vid 10 i morse, fick på stan och köpte världens mest underbara klänning som sagt. Längtar så efter att få ha den. Camilla köpte också en väldigt söt och vi har redan bestämt att vi ska ha grillfest med 50-talstema i sommar och då ska vi ha dem. Temafester for the win I say.
Det är kärlek.
Efter ett besök i helvettet gick jag hem och skciakde iväg ännu en arbetsansökan. Denna gång var det dock till ett ställe som faktiskt söker folk och det är ju bra ;-)
Därefter fick jag följa med på en tur på Kents nya leksak och precis när jag hade kommit hem så ringde Mattias så vi träffades och käkade lite. Vi pratade om att gå på bio men det var tydligen någon fotbollsmatch han och hans vän skulle kolla på. Vet inte riktigt vad det var, slutade lyssna när han sa fotboll :p

Så trots min dåliga attityd så har jag haft det riktigt kul idag. Imorgon ska jag till baken kolla på pensionsspar och möjligheter till att ta lån så att jag kan köpa mig en liten lya. Var inne på att hyra först men jag har ångrat mig nu. Vill ha ett eget ställe. Men är du snäll får du komma och hälsa på. Men då ska du vara väldigt snäll. Och du måste ha med dig kakor. Eller sprit. Helst båda och helst chokladkakor ;-)


Man kan ju bli ledsen för mindre

Host host sa Kisseh, men tänkte att jag ska minsann träna ändå. Det är ju trots allt snart gradering. Sagt och gjort, jag packar väskan och till Valla bär det av. Vad tror ni att det hände sen?
Jo men jag knallar in där typ 18.45 och ser alla stå i korridoren. Attans bananer tänker jag, var är alla med nycklar? Kent skulle inte komma, det visste jag och David hade faktiskt nämnt att han skulle jobba. Det är alltså två nycklar. Men var är dom andra som har nycklar, och varför har dom inte informerat om att dom inte tänker dyka upp? Det blir så dyrt för klubben om man ska behöva slå in dörren varje tisdag och torsdag för att kunna träna. Är det inte då lättare att dom som har nycklar 1) säger till när dom inte tänker dyka upp och 2) Kollar så att någon annan med nyckel ska dit.
Och jag tyckte att jag var dum i huvudet.

Nåväl, ringer i alla fall till David som turligt nog är på väg från flygplatsen och därför kan svänga förbi med en nyckel. Problem nr ett löst. Vi har kommit in. Det är då det går upp för mig att jag är enda instruktören där, och personligen tycker jag knappt att jag räknas. Camilla var förbi men hon var ju sjuk den stackarn. Jaha. Det är alltså jag som ska hålla träningen? Det kändes faktiskt riktigt kalas att man fick så mycket tid på sig att planera vad vi skulle göra. Jag hade ju åtminstonde tio sekunder på mig.
Det är väl iofs ingen fara så, men jag har ingen vana av att hålla gemensamma pass och med mitt bristande självförtroende så är det inte helt lätt att improvisera ihop något heller. Det blir som lite svårt när man är övertygad om att alla ens idéer suger.
Vi överlevde ju i alla fall det hela, så det kunde ju varit värre. Men det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig när jag gick dit.

Imorgon ska jag till Tradde och boka lite pass. Blir nog bara ett par 17-22 bara så att allt går runt, för jag orkar fan inte mer. Vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte. Men livet är inte alltid kul, och pengar måste man ju få på något sätt. Kommer väl få fler timmar på shell nästa schemaperiod men jag kan inte leva enkom på luft och vatten fram tills dess. Det skulle väl vara på vatten, luft och kärlek i så fall. Med kärlek kommer man långt.

Katta och Ellen ska träna imorgon men jag får vackert låta bli. Måste bli frisk. Men jag tycker faktiskt inte att det är riktigt rättvist att jag har blivit sjuk igen. Men livet är inte rättvist heller. Trodde jag på gud skulle jag lugnt skylla på honom, men det gör jag ju tyvärr inte. Fast ibland kan man ju ropa efter honom i alla fall, när man liksom inte vet vart man ska ta vägen.

Jag har varit i Hede i helgen. Där bor Kicki och Christian och Zeke. Zeke är en ruskigt söt och glad åtta månader gammal rottweilervalp.
Need I say more? Valp damn it.
image136

På lördagen åt vi en helt otrolig middag med potatisgratäng och älgstek. Köttet smälte fan i munnen på mig. Jag lovar att den älgen föddes enbart för att jag skulle få äta den.
Sen var det efterätt. Hello cheescake. Hello paltkoma. Hello happiness. Som tur är gör det inte så mycket att man är mätt när man ska dricka sprit. Den går liksom ner ändå. Efter middagen spelade vi Fia med Hutt. Så genialt.

image137

På söndagen åkte vi till Funäsdalen och Katta, Jocke, Kicki, Christian och Zeke gick på skoter cross. Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med sådana tävlingar så jag åkte vidare till nästa by, Tänndalen. I Tänndalen bor världens bästa Anders som tyvärr har bestämt sig för att överge mig och flytta till Göteborg. Just nu befinner han sig dock hemma i Tänndalen så vi hann träffas litegrann och dricka det där skumma kardemummakaffet som dom envisas med. När skotertävlingen var klar kom Kicki och hämtade oss och vi drog ner til Funäs och käkade pizza. Jag åt en snuskigt dyr jävel som var så god att jag fortfarande drömmer våta drömmar om den. Efter en fjärdedel var jag inte hungrig längre, efter halva var jag mätt. Efter tre fjärdedelar började det göra ont och vid näst sista biten trodde jag att jag skulle dö. En liten bit lämnade jag kvar. Vilket nederlag.

Ska träffa flickvännen imorgon vid 10, så jag bör sova nu. Om jag bara kunde sluta hosta skulle det vara lite lättare. Men låt mig säga det mina vänner, att livet är inte alltid lätt ;)

Hell yeah

Jag har två saker att säga ikväll. Här är den första:

image134

Här är den andra:

image135

Heh, damn right.

Sov gott

Snoppen snoppen snoppen snoppen snoppen

Fan i helvetets jävla skit. Jag blir så förbannat trött på den här snoppälskande, illaluktande, fula, klamydiasmittade bloggen.

Här sitter man och skriver ett jävla inläggshelvete. Kämpar och sliter för att något sånär försöka döjla vilken tråkig människa man är. Trött som ett djur men anstränger sig ändå för att få till ett jävla inlägg idag i alla fall. Skriver och skriver och skriver. Postar.
Vad fan händer?

Jo jag loggas ur. Den här sunkiga fittan har alltså spottat ut mig.

Jag visste naturligtvis att den gör så, men ikväll var jag trött och tänkte inte på det. Men är man intelligent som en jävla löskuk så får man väl skylla sig själv antar jag.

Anus.

En omtumlande vecka

Då är man hemma i Östersund igen. Det har varit en jävla massa åkande denna månad, och än är det inte slut. Kommer vara tvungen att göra en liten visit i hufvudstaden om ett par veckor men sen får det vara nog på ett tag. Jag är helt slut, det känns som om jag inte har sovit en blund på flera veckor. Det känns som när jag har för mycket järn i blodet. Hmm, det kan ju iofs vara just det som är felet. Bör undersökas, men jag orkar inte gå upp tidigt imorgon och boka tid, jag ordnar det nästa vecka.

Nåväl, jag och Ellen åkte alltså iäg med tattoobåten. En tatueringsmässa/finlandskryssning/fylleslag. Jag och Eiler var dock lugna och beskedliga. Inte som killen som sprang omkring i kallingar på hela däck 5 och var lite för tjenis med allt och alla. Vad gör man då på en tatueringskryssning?
Man
1) Äter buffé.
2) Dricker lite öl
3) Kollar på massa roliga människor. Jag tillhör den sortens människa som älskar att bara iakkta andra. Grymt underskattad sysselättning.
4) Får massa inspiration och idéer på nya sätt att förstöra denna unga kvinnokropp.
5)Tittar på folk när dom blir tatuerade. Ack så kul det är att se folk lida
6) Lyssnar/tittar på spelningar.

Ja, det är väl lite exempel på vad man kan hitta på. Har jag nämnt att jag älskar buffén?

Det har tagits mycket  fula bilder, nedan följer bara några få exempel. Skall slänga upp samtliga på bilddagboken lite senare. Både från båten och Norrköping.

Den här bilden ser egetligen mycket roligare ut i lite mindre format, för då ser jag naken ut. Naken och väldigt lycklig. Ellen ser mest besvärad ut ^^
Men i litet format så syntes inte min skitfula min lika väl och hur kul är det?

image132

Nej, mitt finger är inte i hennes mun. Hur vi lyckades med denna bild är ett myket stort mysterium, men jag pillar henne faktiskt inte i munnen.
image133


På väg in i Stockholm. Jag och Ellen satt i panoramabaren och glassade i solen. Det var precis lika varmt och skönt som det ser ut. I alla fall så länge man höll sig inomhus. Gick man ut på däck blåse man bort.

image130


Åkte från Norrköping vid 05.36 i morse. Trodde att det var vid 5-tiden tåget gick men min syster hade som tur var koll på läget. Hur som helst var vi upp 04.15, inte så jävla party. Jag somnade typ så fort jag satte mig på tåget och blev väckt i Sthlm när det var dags för byte. Satt på centralen ett tag och tittade på alla stressade människor. Det är så kul, för vi kom verkligen dit i värsta rusningen. Jag tillhör ju den sortens människor som då och då tycker att det är lite roande att måjävlas med människor ibland gjorde naturligtvis mitt bästa för att gå i vågen så mycket jag kunde för dem som såg mest stressade ut.
En roligt företeelse jag uppmärksammade var att trots att folk typ halvsprang för att dom hade så bråttom, så ställde dom sig ändå i kön till rulltrappan istället för att gå uppför den nästintill tomma trappan som låg bredvid.
Borde det inte gå snabbare att gå uppför trappan tänkte jag. Och se på fan. Jag som gick kom upp före allihopa, tros att jag hade en väska som jag teoretiskt sett inte ens borde kunnat bära för att den var så tung. Det är som med humlor. Dom ska ju egentligen inte kunna påstås det, men visst fan går det ändå.

En annan sak jag märkte när jag satt på stationen är att mammorna bara blir yngre och yngre. Titta här till exempel.
Lite väl ung, tycker ni inte det? ;-)
image131

Nu ska jag käka lite och sen ska jag kolla på lägenhet.

Som sagt var, lägger upp lite bilder på bilddagboken sen.

Puss

RSS 2.0