Kisseh

Host host sa Kisseh, men tänkte att jag ska minsann träna ändå. Det är ju trots allt snart gradering. Sagt och gjort, jag packar väskan och till Valla bär det av. Vad tror ni att det hände sen?
Jo men jag knallar in där typ 18.45 och ser alla stå i korridoren. Attans bananer tänker jag, var är alla med nycklar? Kent skulle inte komma, det visste jag och David hade faktiskt nämnt att han skulle jobba. Det är alltså två nycklar. Men var är dom andra som har nycklar, och varför har dom inte informerat om att dom inte tänker dyka upp? Det blir så dyrt för klubben om man ska behöva slå in dörren varje tisdag och torsdag för att kunna träna. Är det inte då lättare att dom som har nycklar 1) säger till när dom inte tänker dyka upp och 2) Kollar så att någon annan med nyckel ska dit.
Och jag tyckte att jag var dum i huvudet.

Nåväl, ringer i alla fall till David som turligt nog är på väg från flygplatsen och därför kan svänga förbi med en nyckel. Problem nr ett löst. Vi har kommit in. Det är då det går upp för mig att jag är enda instruktören där, och personligen tycker jag knappt att jag räknas. Camilla var förbi men hon var ju sjuk den stackarn. Jaha. Det är alltså jag som ska hålla träningen? Det kändes faktiskt riktigt kalas att man fick så mycket tid på sig att planera vad vi skulle göra. Jag hade ju åtminstonde tio sekunder på mig.
Det är väl iofs ingen fara så, men jag har ingen vana av att hålla gemensamma pass och med mitt bristande självförtroende så är det inte helt lätt att improvisera ihop något heller. Det blir som lite svårt när man är övertygad om att alla ens idéer suger.
Vi överlevde ju i alla fall det hela, så det kunde ju varit värre. Men det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig när jag gick dit.

Imorgon ska jag till Tradde och boka lite pass. Blir nog bara ett par 17-22 bara så att allt går runt, för jag orkar fan inte mer. Vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte. Men livet är inte alltid kul, och pengar måste man ju få på något sätt. Kommer väl få fler timmar på shell nästa schemaperiod men jag kan inte leva enkom på luft och vatten fram tills dess. Det skulle väl vara på vatten, luft och kärlek i så fall. Med kärlek kommer man långt.

Katta och Ellen ska träna imorgon men jag får vackert låta bli. Måste bli frisk. Men jag tycker faktiskt inte att det är riktigt rättvist att jag har blivit sjuk igen. Men livet är inte rättvist heller. Trodde jag på gud skulle jag lugnt skylla på honom, men det gör jag ju tyvärr inte. Fast ibland kan man ju ropa efter honom i alla fall, när man liksom inte vet vart man ska ta vägen.

Jag har varit i Hede i helgen. Där bor Kicki och Christian och Zeke. Zeke är en ruskigt söt och glad åtta månader gammal rottweilervalp.
Need I say more? Valp damn it.


På lördagen åt vi en helt otrolig middag med potatisgratäng och älgstek. Köttet smälte fan i munnen på mig. Jag lovar att den älgen föddes enbart för att jag skulle få äta den.
Sen var det efterätt. Hello cheescake. Hello paltkoma. Hello happiness. Som tur är gör det inte så mycket att man är mätt när man ska dricka sprit. Den går liksom ner ändå. Efter middagen spelade vi Fia med Hutt. Så genialt.



På söndagen åkte vi till Funäsdalen och Katta, Jocke, Kicki, Christian och Zeke gick på skoter cross. Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med sådana tävlingar så jag åkte vidare till nästa by, Tänndalen. I Tänndalen bor världens bästa Anders som tyvärr har bestämt sig för att överge mig och flytta till Göteborg. Just nu befinner han sig dock hemma i Tänndalen så vi hann träffas litegrann och dricka det där skumma kardemummakaffet som dom envisas med. När skotertävlingen var klar kom Kicki och hämtade oss och vi drog ner til Funäs och käkade pizza. Jag åt en snuskigt dyr jävel som var så god att jag fortfarande drömmer våta drömmar om den. Efter en fjärdedel var jag inte hungrig längre, efter halva var jag mätt. Efter tre fjärdedelar började det göra ont och vid näst sista biten trodde jag att jag skulle dö. En liten bit lämnade jag kvar. Vilket nederlag.

Ska träffa flickvännen imorgon vid 10, så jag bör sova nu. Om jag bara kunde sluta hosta skulle det vara lite lättare. Men låt mig säga det mina vänner, att livet är inte alltid lätt ;)