Kakbak och smetklet.
Apropå kakor så bakade jag muffins ikväll. Stora, saftiga chokladmuffins med bitar av mörk choklad i. Åt i vanlig ordning upp hälften av smeten, men det är ju det som är poängen med att baka.
Sen är det ju så att vissa saker helt enkelt är för underbara för att man ska kunna motstå dem. och ska man vara ärlig så är det ju ändå så att man inte det heller.
Nu har jag gett min fot en deadline. Den har till imorgon klockan 12.40 på sig att läka. Annars får den spö.
Ska ju jobba imorgon kväll. Det kan bli lite jobbigt om den ska hålla på att jävlas så här mycket med mig. Fast jag märkte i helgen att det är rätt lugnt medan jag jobbar, för då har jag något att göra hela tiden. Det är på vägen hem som den inser att jag inte har något annat att fokusera på än att det gör massa ont.
Ja, min fot är min nemisis. Den styrs av egna tankar och är väldigt självdestruktiv. Detta skulle inte vara ett problem om det inte vore för att det är jag som får ta smällen för denna destruktivitet.
Jag är nog också lite självdestruktiv. Varför sover jag inte nu? Jag har ju bäddat ner mig jättemysigt i nytvättade lakan och nytvättat nattlinne och allt luktar underbart. Har tagit på mig raggsockor på dom evigt kalla fossingarna, så dom börjar uppnå en någorlunda hygglig temperatur. Fast jag kanske ska straffa den onda foten och ta av den raggsockan. Så får den se hur varmt och mysigt den andra foten har det och då slutar den att göra ont och ber om ursäkt. Jag är ju ändå en väldigt medgörlig människa. Slutar den bara upp med detta nonsens och ber om ursäkt så stryker vi ett streck över hela den här historien och går vidare i livet. Går vidare. Fattar ni? Heh. Fan vad jag är dålig. Det måste bero på att jag har ätit för lite kaksmet.
Smetklet låter för övrigt jätteäckligt. Men det var en smet och den var kletig. Och god.
Nu ska jag borra ner min lilla näsa i dom här underbart doftande kuddarna och försöka sova. Satan vad jag älskar en nybäddad säng. Det är så jäkla fullkomligt. Nästan så att det är synd att lägga sig i den för att man kommer förstöra perfektionen. Fast man kan ju inte låta bli utan kryper ner under täcket och omsluts av värme och mjukhet och äppelblom. Och håret är nytvättat och mjukt och böljar över kudden. Nattlinnet känns mjukt och lätt mot huden som luktar passionsfrukt efter kroppslotionen från body shop. Man är så nära himmelriket att det enda som kan göra att man tar sig de sista stegen upp vore om en av guds änglar själv kom och lade sig bredvid en.
Ja, jag har en osund relation till nybäddade sängar. Men allt är så rent och oförstört.
Nybäddade sängar ÄR en underbar grej. Jag hör till dem som alltid slutar dagen med en dusch och hela biten med att lägga sig ren och väldoftande i en mjuk, skrynkelfri säng som luktar blommor är så upplyftande. Man blir spralligt glad. Om Hitler, Saddam, Pol Pot och liknande brushuvuden fått sova i nybäddade sängar kanske världen varit en bättre plats. Saddam sov i en grop i sanden och hade ett täcke av kamelbajs. Jag menar! Hur glad blir man då?
Gropar är ändå underskattade, på något vis. Att somna i en grop är lite som att bli skedad till sömns av moder Jord.
Grattis till lägenhetsbudet! Hoppas det leder till boende, så småningom.
Just det där med kamelbajs-täcket skulle göra mig riktigt oglad faktiskt. Då föredrar jag en nybäddad säng utan någon form av avföring över huvud taget ^^
Niklas, vad det det du tröstade dig med under lumpen när ni låg ute i skogen flera nätter i sträck? Skeda med moder jord? Jag föredrar nog mänskig skedning i en hederlig säng ^^
Dom jävlarna bjöd över mig. Nu ska dom få ;)
Hello. I browse and saw you website and I found it very interesting.Thank you for the good work.
