Det är ju ändå blod man vill se...
...när man kollar på ufc. Det var inte meningen att rimma, men det är sant. Kollar på UFC 80 Rapid Fire nu. Har sett dom mest intressanta delarna förut men nu går det ändå inget annat bra på tv så jag kollar på hela galan.
Men trots att det faktiskt är blod man vill se så finns det en gräs där till och med jag börjar må lite illa. Ett exempel på detta var matchen mellan BJ Penn och Joe Stevenson där Stevenson fick ett litet jack i pannan. Har aldrig sett det spruta så mycket blod från någon under en sån här match. Sanna skulle kräkas tror jag. Det är en helt normal reaktion.
Men här har ni det iaf för er som vill se. Rätt brutalt.
Första snutten är första ronden, det är först efter 04.20 som det börjar hända grejer. Andra snutten är andra och sista ronden.
Något annat som är brutalt är Pablos kommentar han drog nyss. "Ja Nobels fredspris kommer inte delas ut här ikväll det är i alla fall säkert"
Brutalt töntigt
Ganska sjukt att man tittar på det där ändå. Men jag tycker faktiskt att det är intressant. Just så här brutalt brukar det ju faktiskt inte vara, men det är det som är så skoj med ufc. Ibland är det bara 100 % teknik det hänger på, andra gånger på kondition och ibland på ren tur. Just i denna match skulle jag dock säga att det är teknik och otur. Otur för Stevensson och en jäkla massa teknik från BJ Penn.
God middag med Katta men jag hade lite för ont i halsen för att kunna njuta ordentligt av maten. Men det var väldigt trevligt att träffa henne lite innan hon flyttar. Snyft, vill inte att hon ska flytta. Jäkla hon ;-)
Nu mår jag pyton så jag ska krypa till kojs och vänta på att min lilla gosis kommer hem och håller om mig. Då kommer jag må bra igen.
Men trots att det faktiskt är blod man vill se så finns det en gräs där till och med jag börjar må lite illa. Ett exempel på detta var matchen mellan BJ Penn och Joe Stevenson där Stevenson fick ett litet jack i pannan. Har aldrig sett det spruta så mycket blod från någon under en sån här match. Sanna skulle kräkas tror jag. Det är en helt normal reaktion.
Men här har ni det iaf för er som vill se. Rätt brutalt.
Första snutten är första ronden, det är först efter 04.20 som det börjar hända grejer. Andra snutten är andra och sista ronden.
Något annat som är brutalt är Pablos kommentar han drog nyss. "Ja Nobels fredspris kommer inte delas ut här ikväll det är i alla fall säkert"
Brutalt töntigt
Ganska sjukt att man tittar på det där ändå. Men jag tycker faktiskt att det är intressant. Just så här brutalt brukar det ju faktiskt inte vara, men det är det som är så skoj med ufc. Ibland är det bara 100 % teknik det hänger på, andra gånger på kondition och ibland på ren tur. Just i denna match skulle jag dock säga att det är teknik och otur. Otur för Stevensson och en jäkla massa teknik från BJ Penn.
God middag med Katta men jag hade lite för ont i halsen för att kunna njuta ordentligt av maten. Men det var väldigt trevligt att träffa henne lite innan hon flyttar. Snyft, vill inte att hon ska flytta. Jäkla hon ;-)
Nu mår jag pyton så jag ska krypa till kojs och vänta på att min lilla gosis kommer hem och håller om mig. Då kommer jag må bra igen.
Men det är ju inte sant
Har ju fått halsfluss igen. Det är ju löjligt.. Vaknade i morse och hade ont i halsen. Mår inte dåligt annars men jag tänkte att det är lika bra att ringa doktorn och kolla. Annars skulle bara jag smitta kent igen och sen han mig igen osv osv så skulle vi aldrig bli friska. Fick en tid vid ett. Tio minuter över ett var doktorn klar med att sitta i sitt rum och lukta kiss så då fick jag gå in. 11 minuter över ett hade han skrivit ut receptet och jag gick därifrån. Det är effektiv sjukvård det. Sen kortades ju naturigtvis besökstiden ner ordentliget genom att jag varken sa hej, tack eller hej då eller dylika artighetsfraser. Han är en idiot den läkaren. Idiot
Så nu har vi ännu en trevlig 10-dagarskur framför oss. Tur att Lovis är frisk iaf. Eller så frisk som det lilla säret kan bli vill säga.
Så nu har vi ännu en trevlig 10-dagarskur framför oss. Tur att Lovis är frisk iaf. Eller så frisk som det lilla säret kan bli vill säga.
Det är ju för lätt
Gjorde teoriprovet till körkortet igår. Det var ju för jäkla löjligt lätt alltså. Den svåraste biten var fotograferingen vilken jag såklart misslyckades totalt med. Eller det är inte helt sant, det kunde varit värre. Ser bara milt förstoppad ut, annars går den väl an. Namnteckningen såg ju dock ut som skit men det gör den ju per automatik eftersom allt jag skriver ser ut som skit. Det är en av naturlagarna.
Nu är det alltså bara själva körningen kvar. Ska inte heller bli särskillt problematiskt. Mest svider det för att det kostar pengar men det är ju faktiskt bara att gilla läget och betala. Sen ska jag ut och sladda med Kents bil ;-)
Köpte faktiskt en jättefin bmw-nyckelring som jag ska ha på min bilnyckel sen när jag är klar. Min bilnyckel, sug på den du. Eller det är väl lite mer korrekt att säga den bilnyckeln jag får låna av Kent men det låter ju inte på långa vägar lika kul.
Imorgon är det fredag och jag ska gå ut och äta med Katta efter jobbet. Min plan är att kidnappa henne så att hon inte kan flytta till stjärt-Stockholm. Det är en väldigt hemlig plan så berätta inte för någon tack.
Aah, det ständigt återkommande dilemmat på jobbet.. Jag behöver uppsöka den heliga vita skålen men det går inte när jag jobbar själv. Det är bara att korsa benen och be til gudarna att jag inte kissar på mig.
Nu kom det visst folk, dags att sluta.
Avundsjuk
Är lite avundsjuk på Lovis, hon ser ut att sova så gott. Jag vill också kunna sova så där gott men det är slut på dom sötisdagarna nu. Gick upp samtidigt som Kent i morse eftersom jag ska vara duktig och börja äta frukost. Det är en big deal för mig för jag har inte direkt ätit frukost någonsin i mitt liv så det är lite omställning.
Igår tog jag och Kent en liten hojtur. Jobbade fredag och lördag natt så på ett sätt hade det varit skönt att sova ut ordentligt men det är ju kul att åka lite när det är ljust. Vilket som det bekant inte är så värst många timmar varje dag den här årstiden.
Vi åkte och grillade lite korv och hälsade på hans bror och hans flickvän hos hennes familj. Jag kom fram till att det är dags för mig att införskaffa bättre mc-skor när jag tappade känseln i fötterna bara efter ett par mil.
När vi kom hem möblerade vi m lite i sovrummet för att få in Emelies lilla säng. Sov riktigt gott med sängen på nya stället. Hade lite svårt att somna igår för jag låg och funderade på vad tusan jag ska utbilda mig till men den kröp jag nära Kent och somnade som ett litet barn.
Så här blev det. Ska få upp lite tavlor på väggarna också och eventuellt en flat screen att slänga upp på väggen. Vi får se hur det blir, det är rätt mycket pengar, även om men köper en lite mindre variant.
Efter att vi hade städat och möblerat om gjorde vi grym middag och fruktsallad och satt och slöade frmför tvn resten av kvällen, dock hade vi inte så mycket kväll kvar efter middagen men det var mysigt ändå. Och Lovis var snäll och hjälpte till som vanligt.
Nu ska jag ner på körskolan. Fast det vore ju skönt att lägga sig ner här i soffan och sova lite också.....
Igår tog jag och Kent en liten hojtur. Jobbade fredag och lördag natt så på ett sätt hade det varit skönt att sova ut ordentligt men det är ju kul att åka lite när det är ljust. Vilket som det bekant inte är så värst många timmar varje dag den här årstiden.
Vi åkte och grillade lite korv och hälsade på hans bror och hans flickvän hos hennes familj. Jag kom fram till att det är dags för mig att införskaffa bättre mc-skor när jag tappade känseln i fötterna bara efter ett par mil.
När vi kom hem möblerade vi m lite i sovrummet för att få in Emelies lilla säng. Sov riktigt gott med sängen på nya stället. Hade lite svårt att somna igår för jag låg och funderade på vad tusan jag ska utbilda mig till men den kröp jag nära Kent och somnade som ett litet barn.
Så här blev det. Ska få upp lite tavlor på väggarna också och eventuellt en flat screen att slänga upp på väggen. Vi får se hur det blir, det är rätt mycket pengar, även om men köper en lite mindre variant.
Efter att vi hade städat och möblerat om gjorde vi grym middag och fruktsallad och satt och slöade frmför tvn resten av kvällen, dock hade vi inte så mycket kväll kvar efter middagen men det var mysigt ändå. Och Lovis var snäll och hjälpte till som vanligt.
Nu ska jag ner på körskolan. Fast det vore ju skönt att lägga sig ner här i soffan och sova lite också.....
Reklam reklam reklam reklam reklam reklam
Igår hjälpte jag syrran att styla och städa hennes lägenhet litegrann. Mäklaren skulle komma dit och ta kort för annosen.
Först var vi på stan och köpte massa fina saker. Överkast och frukt och blommor och kuddar. Massa skoj. Sen gick vi på den påstådda sushiresturangen med min älskling som sedan var snäll nog att köra hem oss och alla våra kassar.
När vi om tillbaka startade ett internt krig mellan Johanna och gardinstängerna. Jag vann så jävla hårt.
Sen var det putsning och strykning och piffning som gällde. Här är det färdiga resultatet
Dock tycker jag inte att mäklaren var så grymt skillad med kameran. Ni får gå på visningen så ser ni hur fin den är. Sen kan ni lägga massa höga bud på den. Do it
En liten parentes är att Kattas lilla mäklartant är samma som var mäklartant till den jag köpte lägenheten av.
Hur är hur liten som helst.
Det var inte sådär jättemycket att göra på jobbet nu, nej.
Jag står på lagret/kontoret och hör musiken från O'Learys. Stackars trumhinnor på dom som är där inne säger jag bara.
Wow, nu kom det folk. Revolutionerande!
Först var vi på stan och köpte massa fina saker. Överkast och frukt och blommor och kuddar. Massa skoj. Sen gick vi på den påstådda sushiresturangen med min älskling som sedan var snäll nog att köra hem oss och alla våra kassar.
När vi om tillbaka startade ett internt krig mellan Johanna och gardinstängerna. Jag vann så jävla hårt.
Sen var det putsning och strykning och piffning som gällde. Här är det färdiga resultatet
Dock tycker jag inte att mäklaren var så grymt skillad med kameran. Ni får gå på visningen så ser ni hur fin den är. Sen kan ni lägga massa höga bud på den. Do it
En liten parentes är att Kattas lilla mäklartant är samma som var mäklartant till den jag köpte lägenheten av.
Hur är hur liten som helst.
Det var inte sådär jättemycket att göra på jobbet nu, nej.
Jag står på lagret/kontoret och hör musiken från O'Learys. Stackars trumhinnor på dom som är där inne säger jag bara.
Wow, nu kom det folk. Revolutionerande!
Stor besvikelse
Som min bättre hälft redan har rapporterat om i sin blogg så var jag, han och syster yster och åt på stans nya sushirestaurant i torsdags. Jag liksom han var mycket mycket besviken. Jag hade verkligen sett fram emot öppnandet. Jag visste förvisso att ägaren var densamme som till en annan restaurant i stan som serverar sushi som jag inte är förtjust i, men jag hade ändå hoppet uppe. Jag tänkte att det skulle bli mycket bättre när dom kunde lägga hela sin energi på sushitillredningen.
Men där lärde sig Johanna sin läxa för sista gången.
Ha aldrig höga förväntningar på någonting. Du blir bara besviken.
Jag levde efter detta måtto väldigt länge och jag förstår inte varför jag har slutat med det. Har jag inga förväntnigar på saker så blir jag inte besviken när dom går åt helvette, vilket dom alltid gör.
Så är det. Acceptera detta och gå vidare med livet. Alla ni hoppfulla själar där ute som tror att livet kommer behandla er gott, det är lika bra att ni kastar bort den där färgglada optimismen med en gång och byter ut den till någonting lite mer passande som går i tonerna av cynisism och realism.
Jag säger inte detta för att göra er ledsna, det är för att skona er från den bittra verklighet bjuder på.
För att förklara det ordentligt för er som inte bara har tappats bakom vagnen utan faktiskt släpats två kilometer efter den på en grusväg full med gropar och stora stenar så har jag gjort en liten berättelse.
Det lilla Lisa önskade sig mest i världen var en liten kanin. Hon tjatade på sina föräldrar hela vintern och våren om att hon skulle få en på sin födelsedag i maj. En alldeles egenkanin som hon kunde älska och vårda. En liten kanin som var bara hennes och ingen annans. Bara hennes i hela världen.
Hennes föräldrar var rädd för att hon inte skulle klara ansvaret och pratade länge med Lisa om vad det skulle innebära. Det var inte bara en leksak som man kunde ta hand om när det passade. Lisa såg på dem med stora ögon och lyssnade noggrant. Hon bestämde sig för att bevisa för dem att hon verkligen förstod vad dom menade. På rasterna i skolan gick inte Lisa och lekte med dom andra barnen. Hon satt i stället på en bänk och läste en bok från biblioteket om att sköta kaniner.
Maj månad kom och med den Lisas födelsedag. Hon låg länge vaken på födelsedagsmorgonen och lyssnade på föräldrarnas göråmål i köket. Hon visste att hon gjorde frukost till henne och slog in presenter. Så hörde hon till slut tassande fotsteg i trappen och viskande röster. Hon drog upp täcket över öronen och blundade hårt. Då öppnades dörren och föräldrarna kom in och sjöng Ja må hon leva. Med sig hade dom ett vackert inslaget paket. Det var blommigt papper och massa snöre i alla färger. Lisa såg på det med besvikelse, det där kunde inte vara en kanin. Men väluppfostrad som hon var så visade hon inte sin besvikelse utan tog leende emot paketet. Det var hårt och stort och även om Lisa dubbelkollade så såg hon inga lufthål. Det var ingen kanin.
Men när hon öppnade pappret så såg hon att det var något konstigt med paketet. Det var..kunde det verkligen vara sant? Ja det var hö. Hö till en kaninbur. Sen ramlade ett kort ut ur paketet. Ett kort på hennes alldeles egna lilla kaninunge.
Hela Lisas ansikte brast upp i ett leende flög upp ur sängen och kastade sig i sina föräldrars famnar.
"Åh mamma det är en kanin. Den ska heta Fingal"
"Men Lisa det är en flicka"
"Det gör inget den ska heta Fingal ändå."
Lisa sprang ner i köket, ingen kanin där. Vidare in i vardagsrummet men där var det också tomt.
"Idag är det si fint väder så Fingal ville var utomhus" Hörde hon sin far säga i dörröppningen.Utan att ens se på honom sprang hon ut genom dörren och där såg hon den. den stora, fina och i solljuset glänsande kaninburen. Fingals hem.
Lisa gick med andakt fram emot buren. Redan efter några steg såg hon att någonting var fel. Varför var dörren öppen?
Hon höjde blicken för att med ett barns entusiasm leta efter kaninen men ser istället grannens hund. Hon log och ropade på hunden tills hon såg vad den hade i munnen.
Fingal var nu ett minne blott.
Lisa återhämtade sig aldrig från den hemska förlusten och blev sedemera alkoholist. Hon hade svårt att behålla både mån och jobb och levde mestadels på socialbidrag. Hon fick ett barn vid 23 års ålder där det blev en uttdragen faderskapstvist. Den sanna fadern hittades till slut och krävde ensam vårdnad. Lisa förlorade.
Nu är rasten slut. Fan. Jag som hade så roligt.
Men där lärde sig Johanna sin läxa för sista gången.
Ha aldrig höga förväntningar på någonting. Du blir bara besviken.
Jag levde efter detta måtto väldigt länge och jag förstår inte varför jag har slutat med det. Har jag inga förväntnigar på saker så blir jag inte besviken när dom går åt helvette, vilket dom alltid gör.
Så är det. Acceptera detta och gå vidare med livet. Alla ni hoppfulla själar där ute som tror att livet kommer behandla er gott, det är lika bra att ni kastar bort den där färgglada optimismen med en gång och byter ut den till någonting lite mer passande som går i tonerna av cynisism och realism.
Jag säger inte detta för att göra er ledsna, det är för att skona er från den bittra verklighet bjuder på.
För att förklara det ordentligt för er som inte bara har tappats bakom vagnen utan faktiskt släpats två kilometer efter den på en grusväg full med gropar och stora stenar så har jag gjort en liten berättelse.
Det lilla Lisa önskade sig mest i världen var en liten kanin. Hon tjatade på sina föräldrar hela vintern och våren om att hon skulle få en på sin födelsedag i maj. En alldeles egenkanin som hon kunde älska och vårda. En liten kanin som var bara hennes och ingen annans. Bara hennes i hela världen.
Hennes föräldrar var rädd för att hon inte skulle klara ansvaret och pratade länge med Lisa om vad det skulle innebära. Det var inte bara en leksak som man kunde ta hand om när det passade. Lisa såg på dem med stora ögon och lyssnade noggrant. Hon bestämde sig för att bevisa för dem att hon verkligen förstod vad dom menade. På rasterna i skolan gick inte Lisa och lekte med dom andra barnen. Hon satt i stället på en bänk och läste en bok från biblioteket om att sköta kaniner.
Maj månad kom och med den Lisas födelsedag. Hon låg länge vaken på födelsedagsmorgonen och lyssnade på föräldrarnas göråmål i köket. Hon visste att hon gjorde frukost till henne och slog in presenter. Så hörde hon till slut tassande fotsteg i trappen och viskande röster. Hon drog upp täcket över öronen och blundade hårt. Då öppnades dörren och föräldrarna kom in och sjöng Ja må hon leva. Med sig hade dom ett vackert inslaget paket. Det var blommigt papper och massa snöre i alla färger. Lisa såg på det med besvikelse, det där kunde inte vara en kanin. Men väluppfostrad som hon var så visade hon inte sin besvikelse utan tog leende emot paketet. Det var hårt och stort och även om Lisa dubbelkollade så såg hon inga lufthål. Det var ingen kanin.
Men när hon öppnade pappret så såg hon att det var något konstigt med paketet. Det var..kunde det verkligen vara sant? Ja det var hö. Hö till en kaninbur. Sen ramlade ett kort ut ur paketet. Ett kort på hennes alldeles egna lilla kaninunge.
Hela Lisas ansikte brast upp i ett leende flög upp ur sängen och kastade sig i sina föräldrars famnar.
"Åh mamma det är en kanin. Den ska heta Fingal"
"Men Lisa det är en flicka"
"Det gör inget den ska heta Fingal ändå."
Lisa sprang ner i köket, ingen kanin där. Vidare in i vardagsrummet men där var det också tomt.
"Idag är det si fint väder så Fingal ville var utomhus" Hörde hon sin far säga i dörröppningen.Utan att ens se på honom sprang hon ut genom dörren och där såg hon den. den stora, fina och i solljuset glänsande kaninburen. Fingals hem.
Lisa gick med andakt fram emot buren. Redan efter några steg såg hon att någonting var fel. Varför var dörren öppen?
Hon höjde blicken för att med ett barns entusiasm leta efter kaninen men ser istället grannens hund. Hon log och ropade på hunden tills hon såg vad den hade i munnen.
Fingal var nu ett minne blott.
Lisa återhämtade sig aldrig från den hemska förlusten och blev sedemera alkoholist. Hon hade svårt att behålla både mån och jobb och levde mestadels på socialbidrag. Hon fick ett barn vid 23 års ålder där det blev en uttdragen faderskapstvist. Den sanna fadern hittades till slut och krävde ensam vårdnad. Lisa förlorade.
Nu är rasten slut. Fan. Jag som hade så roligt.
Lofsvalley gangstahz
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så kände jag mig tidigare lite krasslig. Lite ont i halsen och lite hängig. Detta lilla halsont visade sig senare vara halsfluss och Johanna fick ge vika för sin veka kropp och äta en kur med antibiotika. Detta hade varit en mycket mindra traumatisk upplevelse om inte läkaren hade överdoserat och sagt att jag skulle ta fyra tabletter två gånger om dagen. Tack och hej sa Johannas mge efter dom första fyra tabletterna. Låg på golvet och kved av smärta.
Ringer distriktssköternskan på z-gränd och frågar om jag verkligen verkligen ska ta 8 tabletter om dagen av dessa. Påpekar även att jag har haft väldigt problem med magsår och magkatarr tidigare. Oj då säger hon. Jag ska prata med doktorn och så ringer jag dig sen. Efter kanske 10 minuter ringer hon och säger att dom har bytt ut till ett annat preparat och att jag endast skall ta en om dagen av dessa. Dom hade även skrivit ut någonting för magen säger hon, och att jag kunde åka på apoteket nu med detsamma och hämta ut det. Sagt och gjort. FÖrutom den lilla detaljen att dom visst hade glömt att skriva ut det där för magen. Klåpare.
Tur var det iaf att jag fick medicinen, eftersom jag och Kent begav oss till Lofsdalen i helgen. Den hjälpte faktiskt riktigt mycket. Mådde riktigt bra redan efter en dag.
Vi åkte efter att Kent slutade jobba i fredags. Packade bilen, susade upp på Coop, tog en snabburgare på Donken och sen bar det av. När vi kom fram möttes vi av djupsnö som hette duga. Så vi fick plumsa fram till vedboden och hämta snöskovlar och skotta. Det är härligt när man har halsfluss att stå ute i 10 minus och skotta snö. Men det var bara att gilla läget och få det gjort.
Det gick ändå rätt fort och sen var det bara att packa ur bilden och sen försöka få upp någon form av värme i huset. Det gick sådär men det var okej när man satt tätt intill varandra framför brasan.
Lovis ville också vara med
Jag kände redan nu att det här var ett väldigt långt inlägg så jag ska försöka att inte sväva ut alltför mycket. Det var iaf en helt underbar helg. Vi körde massa skoter både på lördagen och söndagen, även om söndagen var lite oplanerad. Men det var så fint väder så vi tog oss en liten tur då med. Det var inte världens bästa leder men det var å andra sidan världens bästa sällskap så det gjorde inte så mycket. Här kommer lite bilder från båda turerna.
På söndagen hyrde vi än väldigt glad skoter.
Jag var för övrigt helt oskyldig till detta. Dock är jag väldigt nyfiken på vad skoteruthyraren tyckte när vi lämnade tillbaka den :D
Eftersom det enda vi gör nrä vi inte åker skoter är att sitta framför brasan och mysa och kolla på film så går det åt massa ved. Dock gjorde vi på söndages misstaget att bädda ner oss framför tvn för att sen upptäcka att veden vi hade köpt var kvar i bilden. Kent gjorde därför det enda rätta och tog på sig skoterstövlarna och gick ut och hämtade den :)
Nej, han är inte naken bakom lådan
Nu är min rast snart slut på jobbet så jag ska ta och få i mig lite mat.
Tack för ännu en underbar helg Kent.
Tur var det iaf att jag fick medicinen, eftersom jag och Kent begav oss till Lofsdalen i helgen. Den hjälpte faktiskt riktigt mycket. Mådde riktigt bra redan efter en dag.
Vi åkte efter att Kent slutade jobba i fredags. Packade bilen, susade upp på Coop, tog en snabburgare på Donken och sen bar det av. När vi kom fram möttes vi av djupsnö som hette duga. Så vi fick plumsa fram till vedboden och hämta snöskovlar och skotta. Det är härligt när man har halsfluss att stå ute i 10 minus och skotta snö. Men det var bara att gilla läget och få det gjort.
Det gick ändå rätt fort och sen var det bara att packa ur bilden och sen försöka få upp någon form av värme i huset. Det gick sådär men det var okej när man satt tätt intill varandra framför brasan.
Lovis ville också vara med
Jag kände redan nu att det här var ett väldigt långt inlägg så jag ska försöka att inte sväva ut alltför mycket. Det var iaf en helt underbar helg. Vi körde massa skoter både på lördagen och söndagen, även om söndagen var lite oplanerad. Men det var så fint väder så vi tog oss en liten tur då med. Det var inte världens bästa leder men det var å andra sidan världens bästa sällskap så det gjorde inte så mycket. Här kommer lite bilder från båda turerna.
På söndagen hyrde vi än väldigt glad skoter.
Jag var för övrigt helt oskyldig till detta. Dock är jag väldigt nyfiken på vad skoteruthyraren tyckte när vi lämnade tillbaka den :D
Eftersom det enda vi gör nrä vi inte åker skoter är att sitta framför brasan och mysa och kolla på film så går det åt massa ved. Dock gjorde vi på söndages misstaget att bädda ner oss framför tvn för att sen upptäcka att veden vi hade köpt var kvar i bilden. Kent gjorde därför det enda rätta och tog på sig skoterstövlarna och gick ut och hämtade den :)
Nej, han är inte naken bakom lådan
Nu är min rast snart slut på jobbet så jag ska ta och få i mig lite mat.
Tack för ännu en underbar helg Kent.
Snäll kisse
Lovis är en söt liten historia. För det mesta. Eller när hon ligger stilla och sover och inte för något liv. Då är hon sötast i världen. Visst ser hon ut som en ljuv liten varelse när hon ligger där?
Titta på henne. Det är nästan så att man kan luras och tro att hon är en god liten varelse.
Jag trodde också det. Med betoning på trodde.
I tisdags ringde Kent efter träningen. Jag stod och pratade med honom en bit ifrån datorn, med ryggen mot datorstolen. Det var väl kanske 1½ - 2 meter mellan mig och ryggstödet. Plötsligt hör jag ett krafsande ljud. Inget ovanligt när man har spawn och satan som kattunge.
Tänker inte på det förrän jag känner hur katten landar på min axel, tappar balansen bakåt och försökter hålla sig uppe med hjälp av klorna. Skrek rak ut och gav Kent en mild hörselnedsättning. Katten blev livrädd och sprang och gömde sig, vilket kanske var tur eftersom jag hade kontrollerat exakt hur fort man kan göra av med alla nio liv annars.
Ser inte mycket ut för världen men ont gjorde det. Inte minst i Kents öron.
Titta på henne. Det är nästan så att man kan luras och tro att hon är en god liten varelse.
Jag trodde också det. Med betoning på trodde.
I tisdags ringde Kent efter träningen. Jag stod och pratade med honom en bit ifrån datorn, med ryggen mot datorstolen. Det var väl kanske 1½ - 2 meter mellan mig och ryggstödet. Plötsligt hör jag ett krafsande ljud. Inget ovanligt när man har spawn och satan som kattunge.
Tänker inte på det förrän jag känner hur katten landar på min axel, tappar balansen bakåt och försökter hålla sig uppe med hjälp av klorna. Skrek rak ut och gav Kent en mild hörselnedsättning. Katten blev livrädd och sprang och gömde sig, vilket kanske var tur eftersom jag hade kontrollerat exakt hur fort man kan göra av med alla nio liv annars.
Ser inte mycket ut för världen men ont gjorde det. Inte minst i Kents öron.
Hur mycket kan man egentligen hänga upp på en vägg?
Det är vad jag skulle vilja knacka på hos grannen och fråga. Tycker inte att det går en dag utan att han hamrar eller borrar.
Vad gör människan egentligen?
Till saken hör att han typ 65 år, orka ha den energin då. Kul för honom i och för sig.
Sitter här i soffan och är lite lagom självömkande. Kent är på träningen men jag är jättesjuk och får stanna hemma. Måste dock pallra mig upp och dammsuga. Vi köpte oss faktiskt en ny dammsugare för ett per dagar sen. Det har stått oupppackad i hallen sen dess. Tyvärr var det dock så idag att jag hade en tvätttid som jag inte kunde låta gå till spillo eftersom både jag och Kent uppskattar att använda underkläder, men om jag inte hade tvättat idag hade vi antingen fått ge upp den lyxen eller köpt oss lite nya ; )
Nåväl, hur det nu är med den saken så tog jag även med mig hallmattan ner tilltvättstugan och det visade sig att den var rätt grusig. Om jag säger att hallen blev en sandlåda/grustag så är det en underdrift.
Alltså måste dammsugaren nu invigas.
Toodles.
Vad gör människan egentligen?
Till saken hör att han typ 65 år, orka ha den energin då. Kul för honom i och för sig.
Sitter här i soffan och är lite lagom självömkande. Kent är på träningen men jag är jättesjuk och får stanna hemma. Måste dock pallra mig upp och dammsuga. Vi köpte oss faktiskt en ny dammsugare för ett per dagar sen. Det har stått oupppackad i hallen sen dess. Tyvärr var det dock så idag att jag hade en tvätttid som jag inte kunde låta gå till spillo eftersom både jag och Kent uppskattar att använda underkläder, men om jag inte hade tvättat idag hade vi antingen fått ge upp den lyxen eller köpt oss lite nya ; )
Nåväl, hur det nu är med den saken så tog jag även med mig hallmattan ner tilltvättstugan och det visade sig att den var rätt grusig. Om jag säger att hallen blev en sandlåda/grustag så är det en underdrift.
Alltså måste dammsugaren nu invigas.
Toodles.
Snöblind
Ordet snöblind fick idag en ny innebörd när jag cyklade till jobbet. Kommer ner på gatan som går mellan rådhuset och Wargen när det helt plötsligt blir helt svart för ögonen. Ni förstår det var nämligen rätt blåsigt ute och en ensam och väldigt ondsint snöflinga bestämde sig för att attackera mitt högra öga. Tror ni nu att det var en sån där mjuk och fluffig snöflinga som kan liknas vid snöflingornas motsvarighet till en liten hundvalp så misstar ni er gravt.
Det var snöflingan från helvetet.
En liten, isig sak som kändes som en knappnål när den gick in i ögat. Blinkade som en idiot och tårarna sprutade. Ville bara hem och självdö.
Så nu sitter man här, en sårad hjälte. Ynklig och tillintetgjord av en snöflinga. Det känns ytterst patetiskt.
Det var snöflingan från helvetet.
En liten, isig sak som kändes som en knappnål när den gick in i ögat. Blinkade som en idiot och tårarna sprutade. Ville bara hem och självdö.
Så nu sitter man här, en sårad hjälte. Ynklig och tillintetgjord av en snöflinga. Det känns ytterst patetiskt.
Ont i halsen
Är inte riktigt kry idag. Det låter som att jag har suttit uppe hela natten och druckit whiskey. I och för sig har jag aldrig suttit uppe en hel natt (eller dag för den delen) och druckit whiskey så jag har ingen aning om hur jag skulle låta i ett sånt läge. Men det bör vara ungefär så här kan man tycka.
Var inte trött i morse när jag skulle kliva upp trots att jag i slutändan inte somnade förrän någon gång efter tre. Det enda jag kände var en enorm motvilja till att gå ifrån Kent. Ville krypa in i hans armar och somna om för att sedan vakna när vi kände för det. Men tyvärr är det slut på dom sötisdagarna nu eftersom han börjar jobba igen på måndag och jag alltid jobbar som ett sär.
"Hur jobbar ett sär?", tänker ni kanske då. Eller så gör ni inte alls det men det bryr jag mig inte sådär överdrivet mycket om faktiskt. Jag känner nämligen för att berätta hur att sär -dvs jag- jobbar. Ett sär jobbar varannan vecka stängning och varannan vecka "dag-vecka" som det så fint kallas. Stängningsvecka går jag till jobbet ca 2 minuter efter att Kent kommer hem vilket om vi har tur innebär att vi hinner ge varandra en hej/hejdåpuss i dörren. sen kommer jag hem ca kvart i ett någon gång vilket är lite besvärligt för Kent som går upp 06.15. Men underbar som han är på alla sätt så väntar han ändå uppe på mig nästan jämt så att vi åtminstonde får fraga varandra hur vi har haft det under dagen. Detta innebär alltså att han i snitt sover kanske 4 timmar per natt. Och det som suger mest är att hur man än gör så blir det hans sömn som blir lidande. Det spelar ju liksom ingen roll om vi kliver upp tidigare på morgonen för att hinna träffas lite, han får ju sova lika lite ändå stackarn.
Då har vi då alltså dom så kallade dag-veckorna då jag inte alls jobbar så värst mycket dag. Eller dag jobbar jag visst men jag jobbar även kväll. Och skall man hårddra det jobbar jag från 11-22 fast får bara betalt för lite mer än 7 timmar. Första passet är nämligen från 11-17 men där har det slängts in 1 ½ (!) timmes rast. Känns en smula bortkastat. Sedan är jag hemma ett tag efter fem och måste sedan tillbaka till jobbet till sju. Så jag hinner vara hemma i ca 1 timme och 20 minuter. En än gång är Kent underbar och brukar ordna med lite mat till mig, så vi hinner sitta ner i lugn och ro i kanske 20 minuter dessa dagar. Sen är det tre timmars jobb och jag är hemma igen framåt halv elva. Så även dessa kvällar får Kent vara uppe senare än vad som är nyttigt för att vi ska hinna träffas.
När jag blir stor ska jag också ha sju-fyra jobb.
Oh boy oh hoj
Nu är det ju faktiskt så att jag även har hunnit med lite saker under 2008 också. Vi har suttit hemma i två dagar nu och kollat på Band of Brothers. En mycket mycket bra serie. Den blir bara bättre och bättre för varje avsnitt. Det är inte bara handligen och karaktärerna som är spännande utan också hur den är gjord. Detaljerna som har lagts ner på allt ifrån kläder till miljöer och all annan rekvisita. Det är så snyggt filmat, skådespelarna är så bra. En grym serie helt enkelt.
Tv-tittande i all ära men vi klarar faktiskt inte av att sitta stilla hur länge som helst. Vi har därför tagit ett par mycket trevliga turer på Kents underbara KTM 950 Adventure, eller som vi brukar kalla den - Besten ;)
Idag tog vi en tur utan att plocka fram kameran men på nyårsdagen åkte vi till ett ställe som heter Singsjön och där passade vi på att ta lite kort.
Tack gode gud att det inte är jag som kör. Som ni ser är jag en aning för liten för att klara av det här monstret ;)
Tv-tittande i all ära men vi klarar faktiskt inte av att sitta stilla hur länge som helst. Vi har därför tagit ett par mycket trevliga turer på Kents underbara KTM 950 Adventure, eller som vi brukar kalla den - Besten ;)
Idag tog vi en tur utan att plocka fram kameran men på nyårsdagen åkte vi till ett ställe som heter Singsjön och där passade vi på att ta lite kort.
Tack gode gud att det inte är jag som kör. Som ni ser är jag en aning för liten för att klara av det här monstret ;)
Som ni kan se så passar Kent lite bättre på den =)
Syns inte att man ler i dom här jäkla hjälmarna men det gör vi. Mitt största problem med hojåkningen är att jag är helt öm i kinderna och käkarna efter att ha åkt bara för att jag sitter och skrattar inne i hjälmen hela tiden. Det näst största problemet är att rumpan somnar efter ett tag. Men ingen av problemen känns så där överdrivet svåra att leva med.
Nu har klockan blivit för mycket igen. Jag ska upp och jobba imorgon och förhoppningsvis så blir det ett avsnitt Band of Brothers när jag slutar.
God natt
Nu har klockan blivit för mycket igen. Jag ska upp och jobba imorgon och förhoppningsvis så blir det ett avsnitt Band of Brothers när jag slutar.
God natt
Imponerande, Johanna
Har ju faktiskt lyckats åstadkomma fyra inlägg på nästan fem månader. Tycker personligen att det är ganska starkt jobbat. Men är man född utvecklingsstörd så är man, det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.
Nu har vi då alltså kommit ett par dagar in på 2008 och so far so god. Dock får jag väl lov att erkänna att de gångna 365 dagarna förtjänar en liten summering. Det har nämligen varit ett väldigt händelserikt år på många sätt. Det mesta som är värt att nämna har varit bra men eftersom livet som bekant är en ganska grym företeelse så har det även hänt en del tråkigheter.
I mars 2007 gick min älskade morfar bort. Det gick fortare än väntat. Även om jag visste att han var gammal och att naturen så småningom skulle ha sin gång så hade jag ändå alltid en barnslig föreställning om att han skulle leva för alltid. Det är svårt att föreställa sig för den som aldrig har träffat honom, men han var så pigg och levnadsglad. Till och med den sista kvällen när jag satt och pratade med honom innan jag skulle lägga mig så satt han och skämtade med mig och försökte hålla mitt mod uppe. Det är fortfarande väldigt svårt att förstå att han är borta. Ibland kommer det bara över mig och då känns det som ett järnband dras åt runt bröstet på mig. Men då kryper jag upp i Kents famn och han lägger sina armar rumt mig och så kan andas igen.
Och när jag ändå talar om Kent så kommer jag in på det bästa som har hänt mig i år. I hela mitt liv faktiskt. Kent flyttade in hos mig.
Jag hoppas du vet hur lycklig du har gjort mig älskling.
Utöver dessa två väldigt betydelsefulla händelser så har jag även gjort följande;
Köpt mig en lägenhet. En fin tvåa som vi trivs väldigt bra i. Trots att vi inte längre har störst tv i huset.
Tagit brunt bälte 1:a kyu i Ju-Jutsu Kai. Och ja, man KAN ha så lågt som brunt bälte ;-) Jag är medveten om att det inte är lika imponerande som Kents bedrift med 3e dan, att det inte ens kan jämföras med det men vi måste alla börja någonstans. Och går allt som planerat så går jag från kyu till dan den 6e december nästa år. Och jag har hört att det är då det börjar bli riktigt roligt.
Skaffat en liten Kisse. dock är väl risken att hon inte kommer förbli så liten, vår lilla fismaskin Lovis. Faktum är att hon bör bli ganska stor, då hon är till hälften Maine Coon och som ni ser på bilden kan det bli så att dessa katter växer på sig lite.
Men än så länge är vår lilla knasboll ganska så liten och snäll. Fast inte på morgonen så hon vill bitas i tårna.
Men när hon är så här sömnig så är hon snällast i världen.
Bytt jobb - och trivs nu mycket bättre. Visst det är oregelbundna arbetstider men det är tusen hundra gånger bättre än det förra stället. Känns mycket bra att inte ha ångest på kvällen när jag ska lägga mig för att jag ska upp på jobbet dagen efter.
Det får faktiskt räcka som årsresumé. Kanske kompletterar med något sedan om minnet vaknar till liv igen.
Nu har vi då alltså kommit ett par dagar in på 2008 och so far so god. Dock får jag väl lov att erkänna att de gångna 365 dagarna förtjänar en liten summering. Det har nämligen varit ett väldigt händelserikt år på många sätt. Det mesta som är värt att nämna har varit bra men eftersom livet som bekant är en ganska grym företeelse så har det även hänt en del tråkigheter.
I mars 2007 gick min älskade morfar bort. Det gick fortare än väntat. Även om jag visste att han var gammal och att naturen så småningom skulle ha sin gång så hade jag ändå alltid en barnslig föreställning om att han skulle leva för alltid. Det är svårt att föreställa sig för den som aldrig har träffat honom, men han var så pigg och levnadsglad. Till och med den sista kvällen när jag satt och pratade med honom innan jag skulle lägga mig så satt han och skämtade med mig och försökte hålla mitt mod uppe. Det är fortfarande väldigt svårt att förstå att han är borta. Ibland kommer det bara över mig och då känns det som ett järnband dras åt runt bröstet på mig. Men då kryper jag upp i Kents famn och han lägger sina armar rumt mig och så kan andas igen.
Och när jag ändå talar om Kent så kommer jag in på det bästa som har hänt mig i år. I hela mitt liv faktiskt. Kent flyttade in hos mig.
Jag hoppas du vet hur lycklig du har gjort mig älskling.
Utöver dessa två väldigt betydelsefulla händelser så har jag även gjort följande;
Köpt mig en lägenhet. En fin tvåa som vi trivs väldigt bra i. Trots att vi inte längre har störst tv i huset.
Tagit brunt bälte 1:a kyu i Ju-Jutsu Kai. Och ja, man KAN ha så lågt som brunt bälte ;-) Jag är medveten om att det inte är lika imponerande som Kents bedrift med 3e dan, att det inte ens kan jämföras med det men vi måste alla börja någonstans. Och går allt som planerat så går jag från kyu till dan den 6e december nästa år. Och jag har hört att det är då det börjar bli riktigt roligt.
Skaffat en liten Kisse. dock är väl risken att hon inte kommer förbli så liten, vår lilla fismaskin Lovis. Faktum är att hon bör bli ganska stor, då hon är till hälften Maine Coon och som ni ser på bilden kan det bli så att dessa katter växer på sig lite.
Men än så länge är vår lilla knasboll ganska så liten och snäll. Fast inte på morgonen så hon vill bitas i tårna.
Men när hon är så här sömnig så är hon snällast i världen.
Bytt jobb - och trivs nu mycket bättre. Visst det är oregelbundna arbetstider men det är tusen hundra gånger bättre än det förra stället. Känns mycket bra att inte ha ångest på kvällen när jag ska lägga mig för att jag ska upp på jobbet dagen efter.
Det får faktiskt räcka som årsresumé. Kanske kompletterar med något sedan om minnet vaknar till liv igen.
