Kisseh

Har ju faktiskt lyckats åstadkomma fyra inlägg på nästan fem månader. Tycker personligen att det är ganska starkt jobbat. Men är man född utvecklingsstörd så är man, det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Nu har vi då alltså kommit ett par dagar in på 2008 och so far so god. Dock får jag väl lov att erkänna att de gångna 365 dagarna förtjänar en liten summering. Det har nämligen varit ett väldigt händelserikt år på många sätt. Det mesta som är värt att nämna har varit bra men eftersom livet som bekant är en ganska grym företeelse så har det även hänt en del tråkigheter.
I mars 2007 gick min älskade morfar bort. Det gick fortare än väntat. Även om jag visste att han var gammal och att naturen så småningom skulle ha sin gång så hade jag ändå alltid en barnslig föreställning om att han skulle leva för alltid. Det är svårt att föreställa sig för den som aldrig har träffat honom, men han var så pigg och levnadsglad. Till och med den sista kvällen när jag satt och pratade med honom innan jag skulle lägga mig så satt han och skämtade med mig och försökte hålla mitt mod uppe. Det är fortfarande väldigt svårt att förstå att han är borta. Ibland kommer det bara över mig och då känns det som ett järnband dras åt runt bröstet på mig. Men då kryper jag upp i Kents famn och han lägger sina armar rumt mig och så kan andas igen.

Och när jag ändå talar om Kent så kommer jag in på det bästa som har hänt mig i år. I hela mitt liv faktiskt. Kent flyttade in hos mig.
Jag hoppas du vet hur lycklig du har gjort mig älskling.

Utöver dessa två väldigt betydelsefulla händelser så har jag även gjort följande;
Köpt mig en lägenhet. En fin tvåa som vi trivs väldigt bra i. Trots att vi inte längre har störst tv i huset.

Tagit brunt bälte 1:a kyu i Ju-Jutsu Kai. Och ja, man KAN ha så lågt som brunt bälte ;-) Jag är medveten om att det inte är lika imponerande som Kents bedrift med 3e dan, att det inte ens kan jämföras med det men vi måste alla börja någonstans. Och går allt som planerat så går jag från kyu till dan den 6e december nästa år. Och jag har hört att det är då det börjar bli riktigt roligt.

Skaffat en liten Kisse. dock är väl risken att hon inte kommer förbli så liten, vår lilla fismaskin Lovis. Faktum är att hon bör bli ganska stor, då hon är till hälften Maine Coon och som ni ser på bilden kan det bli så att dessa katter växer på sig lite.


Men än så länge är vår lilla knasboll ganska så liten och snäll. Fast inte på morgonen så hon vill bitas i tårna.
Men när hon är så här sömnig så är hon snällast i världen.


Bytt jobb - och trivs nu mycket bättre. Visst det är oregelbundna arbetstider men det är tusen hundra gånger bättre än det förra stället. Känns mycket bra att inte ha ångest på kvällen när jag ska lägga mig för att jag ska upp på jobbet dagen efter.

Det får faktiskt räcka som årsresumé. Kanske kompletterar med något sedan om minnet vaknar till liv igen.