Kisseh

Vad har jag gjort de senaste dagarna då? Jag önskar att jag kunde säga jobbat, men tyvärr är inte det fallet. Däremot har jag tränat en del, och det har varit intressant. Intressant får ni tolka hur ni vill. Vad det egentligen betyder håller jag för mig själv ;)
Som så mycket annat.
Ni kanske inte tror det, jag jag håller faktiskt saker för mig själv ibland.

Idag köpte jag en julklapp till Ellen. Yay, två julklappar klara. Pengarna är nästan slut, och inte bara det. Måste även hämta ut nya linser, p-piller, magkatarrsmedicin, köpa nytt puder, ny mascara och köpa massa julklappar. Dessutom har jag hittat en så SJUKT fin kjol och ett par skor som är som en våt dröm.
Måste nog köpa kjolen imorgon. Som om jag inte har tillräkligt med kläder. Men ack så fin den skulle vara med en vit skjorta, röd slips och vita strumpyxor. Eventuellt svart slips så att jag slipper köpa en ny slips också. That settles it, jag måste köpa den.

Tillbaka till skorna, är dom inte vackra?


Det var för övrigt en retorisk fråga. Jag vet redan svaret, och det gör du med. Fast dom där är så stora, jag måste se om dom finns i 37.

Jag har seriöst spasmer i mitt vänstra lår/skinka. Nu är det kanske inte så väldigt intressant för er att läsa om min rumpa, men jag tror inte att ni kommer få några bestående men av det. Jag hoppas att det inte är en bestående ryckning ;)
Pratar jag för mycket nu igen?

Annars då? Morfar ligger fortfarande på sjukhus, men han bör få komma hem imorgon. Jag vill inte att mormor skall behöva bli ensam. Dom har varit gifta i typ 60 år. Går inte ens att föreställa sig hur det skulle vara att ha vaknat brevid den man älskar nästan varje dag i 60 år, för att en morgon upptäcka att andra sänghalvan är tom.

60 år...det är mycket. Det är kärlek. Morfar ser fortfarande kär ut när han pratar om mormor. Hur mycket jag än försöker förtrycka det för att inte gå under, så är jag ju ändå i grund och botten en hopplös romantiker. Jag undrar hur man vet sånt där. Hur man vet skillnaden på bekvämlighet och kärlek. Eller åtrå och kärlek. Dock är det lättare. Men tänk alla dessa människor som är tillsammans år ut och år in, och tillslut så är det bara på rutin. Och hur vet man vilka tvivel som man skall lyssna till, och vilka som bara är tillfälliga nycker?
Det jag är mest rädd för är nog att vakna en dag när jag är gammal, för att inse att jag inte alls är lycklig med de val jag har gjort i mitt liv. Det kan man ju liksom inte veta nu.

"Live for today, because yesterday is gone, and tomorrow may never come"

En devis jag ofta känner att jag skulle vilja kunna leva efter, men som också ni vet så fungerar det ju inte riktigt så i praktiken. Tyvärr, får jag väl lova att säga.

Vad skönt det vore att vara en av alla dom som sätter sin tilltro till en högre makt. Som är säker på att det vilar en vakande hand över en hela tiden. Då skulle man inte känna sig lika ensam.


Nu blev det pretentiöst och jobbigt här, men du har säkerligen redan slutat läsa. Jag har ett ganska starkt behov av att få skriva av mig. Sortera upp all galenskap, och lämna någon form av avtryck.

Ååh, nu lyssnar jag på "Att fånga en fjäril". Första låten jag hörde med Winerbäck, har inte lyssnat på den på hur länge som helst, men nu hade jag på shuffle och den dök upp.
Nu kanske ni får bilden av att jag bara lyssnar på Winnerbäck, men så är det faktiskt inte. Har inte så mycket pop i spellistan, men han har lyckats snärja mig.
Det är väl texterna framför musiken. Ibland kan texterna vara så mitt i prick på något vis.

Det finns en skugga bland träden, där vi kan ses, där kan det tas och ges
Där har vi nånting tillsammans
Där är skogen rätt gles, där finns ljus lite varstans
Det är en underlig plats, där vi satts
på så olika prov med varandra, två världar ska krocka varje gång vi ses
Vi kan kalla oss kära, det är svårt att säga, men vi vill vara nära
som vilka kära som helst, vilka världar som helst
Eller hur, det måste va nåt strul

Det går en vind genom skogen, nånting hörs därifrån, det blåser till över ån
Nånting fladdrar i vinden
Ingen väldig cyklon, men det biter i kinden
Det skulle aldrig ha blåst, om vi låst
om vi stängt om våra olika världar, en fjäril längtar alltid ut igen
Små lätta vingar, som jag lätt skjuter undan, som jag lätt förringar
som vilka vingar som helst, vilka känslor som helst
Rationell, vi kanske ses ikväll

Det blev en smärre roman det här, men oftast när jag inte lyckas somna beror det på en kombination av magont, och att jag ligger och funderar för jävla mycket, och då känns det som sagt var bra att sortera upp tankarna lite. Och ta lite medicin som inte hjälper ; )

Men men, imorgon blir det jobb, 8-17, och sen inköp av den söta lilla kjolen. Nu blir det till att banka huvudet i väggen tills jag slocknar.