Kisseh

Det är faktiskt inte mycket annat att göra än att vila när man är förkyld. Jag tycker inte om det särskilt mycket, speciellt inte nu när jag borde vara ute och jaga jobb och lägenhet. Missförstå mig rätt, jag älskar att lata mig. Men det ska vara frivillig lathet, inte påtvingad. Dagens ungdom, vi är då aldrig nöjda.

Men varför ska man nöja sig? Är inte det lite samma sak som att säga att man inte kan/förtjänar bättre. Har man hittat något eller någon som gör en riktigt lycklig så skall man naturligtvis köra på det. Men att nöja sig med saker för att man tror att man inte kan hitta något bättre, eller för att det är bättre med stabilitet än osäkerhet? Nej jag tror inte att det är något för mig i alla fall. Men jag är i och för sig en hopplös romantiker och kommer alltid att vara det. Då talar jag inte bara om kärlek, utan om hela livet.
Jag tror att det är mycket tack vare mormor och morfar. Ända till sitt sista andetag så älskade morfar mormor mer än någonting annat. Det är en kärlek som har överlevt allting, inte för att de har nöjt sig utan för att de helt enkelt aldrig har slutat älska varandra.
En del av mig har svårt att tro att det går att finna sån kärlek som deras idag, men samtidigt så finns det en annan del av mig som vägrar acceptera det.

En optimistisk pessimist, det är vad jag är =)