Kisseh

Renoveringen av köket går framåt, väldigt sakta men den står i alla fall inte stilla. Är ledig imorgon också så då ska jag fortsätta. Det är sjukt tråkigt i alla fall, det är någonting som är säkert. Men blir det bra så kommer jag vara jsukt näjd när jag är klar eftersom jag har gjort allt själv. Jag har dock stött på ett litet problem. Jag får inte av alla luckor. Tots min ofantliga styrka kan jag inte få av dem. Mer spenat är det som gäller framöver.

Nu mina vänner är det dags att tala allvar. Jag vet att jag ofta skriver om saker som är både ointressanta och oviktiga men nu vill jag att ni alla lyssnar väldigt noga.

Crema Di Mascarpone från Carte D'or, det är den godaste jävla glassen i denna värld. Jag skojar inte när jag säger att det rinner till när jag äter den. Eller det är väl en smärre överdrift men om det är någon som vill ligga lite är det bara att muta med lite sån. Det är inte en invit, I'm just saying.
Grejen med glass är att det är det absolut bästa som finns. Choklad och glass är egentligen allt jag behöver, gärna i kombination med varandra. Och kärlek kan vi slänga in i den ekvationen också. Alla behöver kärlek.
Det låter klyschig jag vet men jag tror att det är sant. I mitt fall är det i alla fall det. Men jag är ju som jag tidigare har nämnt en obotlig romantiker och kommer alltid förbli det. Även i mina mest cyniska stunder -och tro mig, jag har många - så är jag fortfarande lika löjlig när det gäller kärlek.
Det är inte för inte jag ligger här ensam ibland på kvällarna och tittar på Moulin Rouge och grinar som ett litet barn varje gång. Eller nej det gör jag inte alls. Vad säger jag? Herrgud det måste vara glassen som får mig att svamla. Det och tequila-shotsen jag drog i mig efter tränin....nej nu svamlar jag igen. Tyst Johanna.

Just smile and wave, smile and wave.