Kalasdags
När jag fyllde år i oktober så gjorde jag min första prinsesstårta. den blev jättefin och underbart god. Så när världens underbaraste fyllde år så kunde jag naturligtvis inte vara sämre. Den här gången blev det dock en liten hjärttårta istället.
I helgen skall jag för första gången i mitt liv äta på det omtalade Texas Longhorn. Jag var lite nervös först för att jag inte skulle orka äta lika mycket som dom andra i sällskapet men lugnades genast då jag fick höra att det fanns en Lady Steak. Bara 200 gram kött. Bara. Ska bli intressant. Och förhopningsvis gott.
Det jag skall göra nu är att fortsätta att städa. Håller på med storstädning nu. Allt skall putsas och dammtorkas. Sedan på fredag skall julpyntet upp så att det är fint när vi komer hem på måndag. Åh jag är så lycklig, min första egna lägenhet som jag får storstäda och pynta. Och som om inte det var nog så bor jag här tillsammans med världens bästa människa.
Reflektioner över en ljummen Billy Pan
Inte sedan urminnes tider har jag ätit en Billy Pan. Nu förstår jag varför. Inte bara det att det faktiskt smakar riktigt illa, det är dessutom grymt omättande. Sitter nu och kämpar mot kväljningarna och försöker skölja ner eftersmaken av gris med en kall Cola medan pizza nummer två står i micron. "Varför", frågar ni er då "äter hon en till".
Jo mina kära vänner, det är av den enkla anlednigen att jag är för lat för att resa på mig, lägga tillbaka pizzan och hämta något annat. Om jag skulle göra detta skulle jag genast slitas bort till kassan av det oändliga antalet fulla kunder som väntar på att köpa marlboro light och halebop 100.
Jag facineras av logiken i fulla människors tänkande. Alla har ju så jävla bråttom till förfesten eller krogen eller vad det nu är, så alla står och beklagar sig högljutt över den långa kön. Det ordas vitt och brett om hur sega dom före är och att det minsann är helt otroligt att det kan ta så lång tid att köpa lite cigaretter.
Dock är alla den andra lik. Först skall det antingen pratas i mobil eller smsas eller fnissas med kompisarna. Det är steg ett. Steg två är att säga "eeehm, jag ska ha såna här eehm marlboro"
Fine, jag tar ned ett paket varpå jag genast hör "Eller asså det ska vara såna där lights"
Sätter tillbaka de röda och plockar ner ett gulfärgat med ett leende medan jag i mitt stilla sinne tänker "ja men då hade det väl varit en god idé att säga det från början, tycker du inte det?"
När jag för fjärde gången ber om legitimation så börjar vederbörande äntligen leta längst ner i väskan alternativt i innefickan och räcker till slut fram den med ett litet fnys. Observera att det nästan uteslutande är ett pass jag får. Jag försöker med framgång dölja min växande avsky och tittar på födelsedatumet.
891022, ojojoj, stora killen/tjejen. Inte konstigt att dom fnös när jag bad om leg, dom har ju faktiskt varit 18 i snart en månad.
Sen när allt är inslaget och leg kollat, DÅ ska dom komma på att dom vill ha 200 kr över eller en tändare.
Och så undrar folk varför det tar så lång tid att köpa ett paket cigg. Jag blir ju mörkrädd.
